Fru talman! Jag tackar Johan Andersson för synpunkten. Jag uppfattade ingen avslutande fråga.

Jag tycker att det är bra att vi har samsyn här. Jag tycker också att det är bra att Johan Andersson i riksdagens talarstol lyfter fram frågan om räddningstjänstens förutsättningar och att vi får förmånen att komma hit och diskutera de här frågorna. Detta är viktigt. En räddningstjänst som kan fungera över hela hotskalan är en instrumentell del av Sveriges förmåga i det civila försvaret.

Vi kommer från en historia där räddningstjänsten enbart varit dimensionerad för en fredstida olycka – så har det varit de senaste 25 åren eller någonting sådant. Det är viktigt att vi nu byter kurs i denna fråga, och jag uppfattar det som att det finns ett stort stöd för den linjen.

Vi måste se till att alla bitar faller på plats så att vi har förutsättningar att utbilda ny räddningstjänstpersonal på ett ändamålsenligt sätt. Parterna måste ta sitt ansvar när det gäller avtalsbiten så att det finns förutsättningar för en räddningstjänst som kan accelerera snarare än bromsa. Ibland får jag lite oroväckande signaler från medarbetare i räddningstjänsten i den delen.

Även om regeringen inte utövar något direkt inflytande i denna fråga är det naturligtvis en fråga som regeringen har anledning att följa nära. Hela politikens inriktning är att räddningstjänstens förmåga ska öka, inte tvärtom. Det finns många delar i detta. Det handlar bland annat om ytterligare tillförsel av medel till räddningstjänsten vid höjd beredskap, om civilpliktiga och om en ny krigsorganisation.

Till syvende och sist handlar det om att också den ordinarie, fredstida verksamheten måste fungera. En bra utbildningsplattform är ett fundament för detta. Det är naturligtvis också viktigt att det finns avtal mellan parterna som tjänar det syftet.