Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett bra och fylligt svar. Jag har några följdfrågor kopplat till svaret, men det fanns många bra delar i det. Frågan var också väl beskriven.

Räddningstjänsten är otroligt viktig i den här delen; det visar inte minst situationen i Ukraina. Det handlar i allra högsta grad om Sveriges totalförsvarsförmåga. I dag finns det ungefär 140 räddningstjänstorganisationer i Sveriges kommuner, varav 94 har heltidsbrandmän. Det finns cirka 700 hel- och deltidsbrandstationer runt om i landet. Ungefär 16 000 personer arbetar i dag i räddningstjänstens utryckningstjänst, varav cirka 5 000 på heltid. Ungefär 10 000 jobbar som så kallade ribbare, räddningspersonal i beredskap.

Det här innebär att utbildningsdelen är en viktig fråga. Kommunalarbetareförbundet har tagit fram ett dokument som heter Brandmännens utbildning och kompetens. Statsrådet ska få ett exemplar av mig senare, även om jag tror att han har sett det tidigare. Dokumentet pekar på vikten och värdet av kompetensförsörjning.

Runt om i landet pågår det ett arbete för att klura ut just hur den framtida kompetensförsörjningen och det framtida utbildningssystemet ska se ut. Flera räddningstjänstorganisationer tittar på egna modeller, och därför tycker jag att det är nödvändigt att Myndigheten för civilt försvar tar över taktpinnen i det här arbetet. Det statsrådet har beskrivit i just den här delen tycker jag känns bra, det vill säga att man har gett uppdraget och håller på och tittar på frågan för att få till de här delarna.

Vi har också civilplikten, som kommer att innebära en annan situation när det gäller detta. Jag hoppas att civilplikten kan vara en grund för räddningstjänstens kompetensförsörjning på sikt. Även inom räddningstjänsten ser vi nämligen pensionsavgångar – det är kanske inte akut just nu, men det ser olika ut runt om i landet – och man märker att det är svårt att rekrytera framför allt deltidsbrandmän. Det gäller särskilt ute i landsbygd, vilket naturligtvis också påverkar.

Räddningstjänstens uppdrag har verkligen förändrats. Statsrådet beskrev hur situationen ser ut. Förr handlade det väldigt mycket om att snabbt åka ut för att göra en insats. Man släckte, eller vad man nu gjorde, och åkte sedan tillbaka igen. I dag är det kopplat till så mycket mer.

Min fråga till statsrådet är hur han ser på det arbete som pågår i de olika räddningstjänstförbunden med att titta på utbildningsdelarna och att hitta möjligheter till lokala lösningar för att kunna bedriva utbildning och på så sätt lättare kunna rekrytera. Vi har den centrala utbildningen, om jag får kalla den så, från MCF och de skolor som finns runt om i landet. Det finns dock även ett stort intresse för att hitta lokala, eller regionala, lösningar för att kunna göra detta runt om i landet. Vilken syn har statsrådet och regeringen i denna del?