Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret!

Jag skulle vilja gå ned till detaljnivå och konkretisera detta. Jag förstår att allt inte går att säga offentligt när man börjar bottna i frågorna, men jag tror att jag och försvarsministern kan ta några steg till. Jag vill återigen tacka för de svar försvarsministern hittills har gett.

Jag vill, som jag gjorde i mitt första anförande, understryka att strategier, program och samarbeten är bra och behövs. Jag skulle dock vilja höra mer om konkreta prioriteringar, om vad behovet är och hur behovsspecifikationen ser ut samt om mätbara åtaganden och faktisk genomförandekraft när det gäller vår gemensamma rymdförmåga.

Vi ser just nu att jämförbara länder tydligt prioriterar egen rymdförmåga – inte som ett alternativ till samarbeten, utan de satsar både på sin egen förmåga och på viktiga samarbeten.

Med risk för att förekomma lite kan jag också nämna något som ligger några steg framåt. För oss socialdemokrater handlar det här om att utveckla nationell förmåga och kompetens och om att modernisera upphandlingsprocesser. Vi ska säkerställa att staten är en aktiv och långsiktig beställare på rymdområdet. Mot den bakgrunden menar jag också att rymdfrågorna nu måste lyftas upp från att vara ett kompletterande område bland annat inom totalförsvarspropositionen så att det här blir mätbart och får en reell operativ effekt. Som försvarsministern vet är det inte förrän vi kopplar ihop strategierna med resurser, tidsplaner, uttryckta behov, ansvarsfördelning och materielbeslut som det till slut faktiskt blir en konkret försvarsförmåga.

Min fråga kvarstår, fru talman: Hur säkerställer regeringen och försvarsministern att den militära satellitförmågan och i synnerhet säker satellitkommunikation för ledning och samband inte blir sidospår i försvarsplaneringen utan ett prioriterat område i kommande beslut, i materielplaner och i forskning och innovationssatsningar? Jag vet ju att detta ligger nära försvarsministerns intresse sedan tidigare.

Fru talman! Jag tänkte beröra förmågegapen, något som är kopplat till mina tidigare frågor. Hur ser försvarsministern på de fem närmaste åren? Vilka steg och mått kommer vi att ta? Hur avser regeringen och försvarsministern att täppa till de förmågegap som försvarsministern ser i vår rymdförmåga? Sist men inte minst: Har Försvarsmakten den rådighet och uthållighet som krävs när det här verkligen ska genomföras och när det väl gäller?