Fru talman! I den här debatten har tre saker blivit tydliga.

För det första: Ministern lyckas inte svara på frågorna över huvud taget – inte om hatbrotten, inte om heltäckande statistik för att motverka diskriminering och inte om huruvida Tidöavtalet leder till diskriminering.

För det andra: I sitt svar valde ministern att betona att FN-kommitténs rekommendationer inte är bindande. Detta visar alla som drabbas av rasism och diskriminering hur låg ambition regeringen och Liberalerna har när det gäller att skydda människors rättigheter.

Samtidigt väljer regeringen att kartlägga invandrares åsikter och att införa visitationszoner, trots att remissinstanser som Diskrimineringsombudsmannen, Justitiekanslern och Institutet för mänskliga rättigheter har varit tydliga med att det leder till diskriminering.

För det tredje: Regeringen styr med ett underlag där det största partiet, Sverigedemokraterna, vill försvaga lagen om hets mot folkgrupp genom att ta bort skyddet för sexuell läggning och trosbekännelse. Samma parti vill också avskaffa de sju diskrimineringsgrunderna och alltså i praktiken montera ned diskrimineringslagen.

Om ministern redan nu är likgiltig inför den diskriminerande politik som finns i Tidöavtalet måste man fråga sig: Vad kommer ett Tidöavtal 2.0 att innebära?