Fru talman! Jag tackar ministern för svaret och vill påminna om att FN:s kommitté mot rasdiskriminering mycket väl känner till polisens uppdrag, Brås uppdrag och regeringens handlingsplan mot rasism men trots det finner detta otillräckligt. Vad mer vill ministern göra för att möta denna kritik?

Jag ska dock försöka koncentrera mig på en fråga. FN har kritiserat Sverige för brist på tillförlitlig och heltäckande statistik om diskriminering och ojämlikhet. Granskning efter granskning säger samma sak: Sverige vet för lite om hur rasism och diskriminering slår. Utan kunskap kan vi inte bedriva verkningsfull politik, och utan rätt statistik kan vi inte bekämpa rasism och diskriminering på rätt sätt.

Fru talman! En vanlig invändning mot jämlikhetsdata är att de kan vara farliga eller hamna i fel händer. De likställs också med rasregister, men de jämlikhetsdata FN rekommenderar bygger på självidentifikation och anonymitet. De är raka motsatsen till ett tvångsregister, nämligen ett verktyg för skydd. Samtidigt drar sig Liberalerna inte för att kartlägga invandrare på rasistiska grunder och satsar 5 miljoner på att kartlägga invandrares åsikter och värderingar.

Jag frågar därför ministern: Varför är det legitimt att kartlägga invandrares värderingar men farligt att kartlägga diskriminering? Varför vill man mäta människor men inte makt? Varför vill man kartlägga dem som utsätts och inte det de utsätts för?

(Applåder)