Herr talman! Jag noterar att klimatministern är väldigt uppjagad över situationen. Jag tycker att det är olämpligt av ett statsråd som är ansvarig för frågan att bli så arg över en fråga som är helt berättigad.

Regeringen sänder upprepat ut budskapet att man vill se denna verksamhet. Samtidigt finns redan en opinion i Oviken som är jätteoroad. Därför har statsrådet chansen att här i dag säga att hon inte vill se brytning i ett område där människor riskerar att få förorenat vatten. Där finns ju en sjö som försörjer 55 000 människor med dricksvatten. Forskare säger att detta riskerar att bli en av Sveriges största utsläppskällor. Vi vet ju att det inte finns någon teknik i dag för brytning av alunskiffer som är säker för miljön och klimatet.

Det blir därför väldigt märkligt när statsrådet blir uppjagad över att jag ställer en fråga. Det finns alla chanser för ministern att säga till lokalinvånarna i dag: ”Ni behöver inte oroa er. Vi håller med. Det finns ingen säker metod. Vi kommer att få större utsläpp om vi tillåter den här brytningen. Den är inte säker för vare sig klimatet eller miljön. Jag tar chansen här i dag och säger väldigt tydligt att jag lyssnar på lokalinvånarna som är så oroade.”

Det är väl bara en moderat som står på statsrådets sida, någon politiker som vill vara regeringen trogen? Det är nog den enda person som har sagt att det här är en bra idé. Varför kan inte statsrådet lugna lokalbefolkningen om hon blir så oroad över min fråga?

Jag står här som oppositionspolitiker och vill att statsrådet ska få ett utrymme att lugna befolkningen. Ta det utrymmet! I stället blir statsrådet förbannad på mig för att jag ställer frågor om klimatet och miljön.

Det är dessutom rättmätiga frågor, sådana som debatteras där ute.

För det första: Det finns risk att vi får en gruvnäring som släpper ut mer än den ska rädda.

För det andra: Det finns risk att en jättestor del av Sveriges befolkning blir av med sin dricksvattenförsörjning. Det är ingenting som man ser komma på ett år, utan det sker långsamt och gradvis. Men plötsligt står man där med förgiftat vatten. Vi har sett det hända förr. Och vi vet att det är oerhört svårt att utvinna ur alunskiffer.

För det tredje: Vi får hänvisningar till andra länder som gör detta och att vi borde göra det här i Sverige. Men det är inte det vi säger. Vi säger att vi ska låta bli just alunskiffer eftersom det finns så stora risker och på grund av den stora sjö som riskerar att bli kontaminerad. Det är detta vi säger.

Jag betackar mig verkligen för populism i debatten. Jag ställer rättmätiga frågor, och jag ställer dem till det statsråd som kan lugna en stor del av Sveriges befolkning.

Jag tar också upp de mjölkbönder som i dag framhåller att de försörjer sin region med mjölk och att deras kor kommer att förgiftas om gruvbrytningen blir av. Det här betyder att det också finns många lantbrukare som är oroade. Det här kan alltså innebära en risk också för vår livsmedelsförsörjning.

Jag betackar mig för populism. Jag vill höra svaren, och jag ger statsrådet en chans att här i dag lugna en stor del av Sveriges befolkning med hur det blir i denna viktiga fråga.

(Applåder)