Fru talman! Jag börjar med att ta fasta på Gudrun Nordborgs utrop om tack och lov. Tack och lov, Gudrun, har vi nu fått en regering som hugger tag i frågorna med allvar och med den höga ambitionsnivå som problemen verkligen förtjänar!

Vad gäller handlingsplanen är det klart att den kommer att komma på plats under året. Jag har inget datum i dag, men det ligger i sakens natur eftersom vi har tagit höjd för den budgetmässigt från och med i år och några år framåt.

Vad gäller beloppen ska man naturligtvis ha med sig att de ska läggas ovanpå alla de resurser som avsätts för den här problematiken inom ramen för myndigheternas ordinarie uppdrag och finansiering. Till olika myndigheter bara på min sida av systemet – Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten – ska läggas alla sociala myndigheter och aktörer, både nationellt och lokalt. Det är klart att det kommer att ske en enorm resursmobilisering kring den här problematiken, på väldigt goda grunder.

Gudrun Nordborg sa att dessa frågor har hamnat i skymundan för gängkriminaliteten. Jag vill allmänt säga att jag gärna skriver under på att det, inte minst i den allmänna debatten, finns en stor risk för att så stora systemhotande problem som vi har haft och har med skjutningar, sprängningar, kriminell ekonomi och rekrytering av barn blir en väldigt dominant fråga. Det kräver för all del också mycket resurser, till exempel hos polisen, att motverka den typen av brottslighet. Men jag vill ändå understryka ett par saker.

Det ena är att den stora polistillväxt som sker nu – det växer nu lokalt, nära medborgarna och nära problembilden – sker både för att vi ska kunna angripa gängkriminaliteten med full kraft och för att säkerställa att det finns växande resurser för att möta andra väldigt angelägna problem i samhället. Om vi vidgar perspektivet är våld, annat förtryck och annan kränkande behandling som drabbar kvinnor i olika situationer i samhället en väldigt central del av detta. Nu kommer det också på bred front.

Återigen: I mitt fögderi riktar vi nu väldigt omfattande straffskärpningar mot olika aspekter av våld som drabbar kvinnor. Det handlar om alltifrån att det nu ska bli möjligt att döma till exempel serievåldtäktsmän till livstids fängelse till den nya säkerhetsförvaringen, som kommer på plats i april och innebär att riktigt farliga personer kan låsas in på obestämd tid, och så vidare. Dessutom har vi det vi talar om här i dag. Jag tog som sagt före jul emot en utredning som också tar sikte på de straffrättsliga frågorna när det gäller just den här problematiken.

Till detta kommer en hel del andra saker vi gör som jag tror har stor betydelse för det här. En sådan reform jag kan peka på är den stora rivning av sekretesshinder som skedde under förra året. Vi talar väldigt mycket om detta i relation till rekryteringen av barn in i kriminella nätverk – skola, polis och socialtjänst kan arbeta närmare varandra.

Men detta är en generell förändring som också kommer att göra det möjligt för myndigheter att dela information på ett annat sätt för att möta annan problematik. Vi har talat om det, vill jag minnas, i relation till den förfärliga årliga siffran på 13–15 kvinnomord i nära relationer. Information om att detta kan hända finns i systemet. Det är bara det att de aktörer som kan påverka och förebygga att det händer inte har informationen tillsammans.

Jag tror att vi kan se motsvarande utmaningar på det område vi nu talar om, människohandelsområdet. Här skulle man kunna utbyta information på ett effektivare sätt med stöd av den nya regleringen. Då kommer också olika delar av samhället att kunna angripa, förebygga och förhindra den här problematiken i större utsträckning än tidigare.

Sammantaget: Ja, det har varit debattskugga i någon mån, men inte leveransskugga, för där händer det nu väldigt mycket.