Herr talman! 60 000 telefoner är många. Det låter också som många. Samtidigt ska man veta att det i Sverige är flera miljoner telefoner som är i omlopp. Det är viktigt att komma ihåg. Ibland kan en siffra låta väldigt hög, men i relation till en annan siffra blir den ändå ganska låg i sammanhanget.

Icke förty är det 60 000 telefoner. Hur många abonnenter det gäller vet vi inte. Vi vet ju inte om en del hushåll som drabbas exempelvis äger flera telefoner av den sorten.

När det gäller det här med att regeringen måste göra allt i sin makt tycker jag att vi har gjort allt vi kan. Isak From insinuerar att regeringen sitter med armarna i kors och inte gör något. Vi har varit väldigt aktiva i denna fråga. Nedsläckningen har varit välkänd i fem år. Vi har gett flera aktörer i uppdrag att sprida information om detta.

Telekomoperatörerna har också varit jätteaktiva i denna fråga. Vid mötet jag hade med dem den 12 december framkom det att de tar individuell kontakt. De försöker nå de berörda genom att ringa. Men det är många som inte svarar, eftersom man har lärt sig att inte svara på okända nummer. Då sms:ar de. Som ett sista steg får de skicka fysiska brev. De gör allt de kan för att nå sina slutkunder. De vill naturligtvis upprätthålla goda kundrelationer så gott de kan. Det var ändå tryggt att höra detta från dem.

Vi behöver inte i onödan måla upp ett svart scenario om att allt kommer att bli katastrof för de här personerna. Jag tror inte att det kommer att bli så; vi har en konsumentskyddslagstiftning där återförsäljarna har sitt ansvar. Om de inte sköter sitt ansvar har vi Allmänna reklamationsnämnden, som ska säga sitt. I det här fallet har vi också telekomoperatörer som är mycket måna om sina kunder och vill hjälpa dem på absolut bästa sätt.

Jag både hoppas och är övertygad om att detta kommer att lösa sig på ett bra sätt. Det är vi båda två väldigt angelägna om.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.