Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg och interpellanten för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Vi är helt överens om problemet och problemets allvar och vikten av att alla aktörer i samhället som på olika sätt kommer i kontakt med problemet hanterar det. De måste agera på ett sådant sätt att de som är utsatta och är offer för människohandel behandlas med den respekt de förtjänar. Men aktörerna måste också agera på sådant sätt att man kan komma åt den bakomliggande problematiken och dem som i bakgrunden styr, beställer och organiserar människohandeln och prostitutionen.

Som jag sa i mitt inledande svar gör vi det på olika sätt. Det sker med tydlig styrning i form av särskilda myndighetsuppdrag, som inte minst tar sikte på det faktum att Sverige i princip har haft obefintlig lagföring på området, vilket i ett internationellt perspektiv framstår som något utmärkande. I regleringsbrevet till Polismyndigheten har vi även tydliga återrapporteringskrav om detta. Jag nämnde också att vi har tagit emot en utredning som tar sikte på just människohandelsproblematiken, som rymmer väldigt många bra lagstiftningsförslag och också ytterligare åtgärder som kan vidtas för att möta denna problematik.

När det gäller den konkreta frågan om hanteringen av eller mötet med kvinnor i den här situationen i relation till gränspolisen har den lyfts på olika sätt under en längre tid. Jag har också själv träffat företrädare för civilsamhällesorganisationer som är engagerade i frågorna och som har stöttat kvinnor i det läget. Där vill jag egentligen säga två saker.

Det ena är att när det gäller beslut om att ta personer i förvar, som fattas av Migrationsverket och polisen, kan det även i sådana här fall vara aktuellt med förhör, om det behövs för att utreda om en person har rätt att vistas i Sverige eller om man bedömer att det finns en risk för att personen inte kommer att samarbeta med polisen. Jag vill ändå bara säga att det finns en legitimitet i att överväga den typen av åtgärder i sådana här fall.

Men med detta sagt är det också oerhört viktigt att polisen är mycket medveten om den problematik som man arbetar med och vilken särskild hänsyn man måste ta i fall där det handlar om kvinnor som är utsatta för människohandel och befinner sig i prostitution och i ett sådant här utsatt läge. Polisen har också under senare år ägnat mycket kraft åt att utbilda sina medarbetare kring de här frågorna. Eftersom vi har följt upp dessa frågor med polisen i ljuset av de här rätt uppmärksammade fallen och uppvaktningar från civilsamhället vet jag också att det dessutom i detta nu, internt inom polisen, förs en diskussion om hur man ska kunna tillgodose alla de här viktiga ändamålen i det svåra arbetet över gränsen.

Jag är glad för att frågorna lyfts även här i kammaren. Jag vill försäkra interpellanten och Gudrun Nordborg om att jag uppfattar att alla aktörer i grund och botten har samma inställning. Det här är kvinnor som befinner sig i ett utsatt läge och naturligtvis ska behandlas utifrån det.