Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig om jag avser att verka för att öka de statsbidragsberättigade muslimska trossamfundens transparens gentemot allmänheten. Han har även frågat mig om jag avser att verka för att muslimska paraplyorganisationer som utger sig för att vara trossamfund inte ska få ta del av skattemedel.

Låt mig börja med att slå fast att både föreningsfriheten och religionsfriheten utgör en del av de grundläggande fri- och rättigheterna i Sverige. Regeringens utgångspunkt är att trossamfunden i allmänhet har en viktig roll för sina medlemmar och också för samhället i stort genom det arbete de bedriver. De bidrar också till att hålla det demokratiska samtalet levande. Rätten att utöva sin tro öppet och tillsammans med trosfränder är central i vårt samhälle.

Om det är så att trossamfund och verksamheter har kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer ska de inte få del av statliga stöd.

Som jag har redovisat, bland annat i samband med svaret på Jonas Anderssons interpellation den 5 december 2025 om uttalanden av imamer, genomför regeringen ett stort antal insatser för att motverka detta. Det handlar om ett nytt, skarpare regelverk för bidragsgivning, som också har lett till att flera organisationer som tidigare har fått stöd nu nekats det på grund av att de inte uppfyller de krav som ställs. Det handlar också om inrättandet av en stödfunktion inom Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet för att stärka och utveckla det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism.

Utöver detta har regeringen tillsatt en utredning som har i uppdrag att överväga och föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till islamism, extremism och andra antidemokratiska intressen (dir. 2025:52). Utredningen ska redovisa sina förslag den 29 maj 2026.

En förändring i det nya regelverket för statens stöd till trossamfund som började gälla den 1 januari 2025 är att respektive samfund var för sig behöver söka bidrag hos Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Det innebär att paraplyorganisationer inte längre kan söka statsbidrag för trossamfundsverksamhet, detta just för att regelverket ska bli tydligare och mer transparent. När det gäller frågor om eventuella paraplyorganisationer som utger sig för att vara trossamfund ingår betydande kontrollmekanismer i myndighetens uppdrag att pröva, hantera och följa upp statsbidrag till trossamfunden.

På samma sätt behöver det sökande samfundet redovisa uppgifter till myndigheten om till exempel företrädare för organisationen. Som jag nämnde vid den tidigare interpellationsdebatten är min uppfattning att krav på att alla som finns i vissa miljöer måste få sina namn publicerade på webben är en fråga som behöver hanteras med varsamhet, inte minst av säkerhetsskäl. Däremot är det en självklarhet att myndigheten i kontakterna med samfunden vet vilka som företräder dem. Det ska det inte råda någon som helst tvekan om.

Sammanfattningsvis genomför regeringen flera angelägna insatser för att motverka att statlig finansiering går till trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till våldsbejakande extremism och andra antidemokratiska intressen. Vi tar dessa frågor på största allvar, och det bör ses i ljuset av de viktiga förändringar som vi nu genomför.