Fru talman! Tack igen, Clara Aranda, för en viktig och angelägen diskussion!
Det handlar om utsatta människor som befinner sig i en väldigt utsatt situation. De mår mycket dåligt, och de är föremål för insatser som de inte har samtyckt till. Det är en särskild situation som vi behöver hantera varsamt.
Tvångsåtgärder är något som kommer att vara nödvändigt, och då är frågan under vilka former det ska ske. Min uppfattning är att vi måste komma bort från det som vi har sett historiskt, nämligen att man kan tillgripa tvångsåtgärder på ett sätt som inte riktigt är förenligt med lagstiftningen. Det är därför vi nu bland annat ökar tillsynen. Vi tar fram riktlinjer och andra metoder som kan fungera lika bra. Dessa ska användas i större utsträckning – i den delen är vi helt överens.
Jag är dock inte i en position att jag kan säga här och nu att vi lovar att lägga fram en lag för att avskaffa tvångsåtgärder. Jag har inte det underlaget givet den tidigare utredningen om den här frågan, men jag lovar att arbeta för att de ska minska och bara användas när det är absolut nödvändigt.
Som interpellanten pekade på har vi gjort mycket, men vi kommer att göra mer. Varenda dag fram till valet, och gärna därefter också, kommer vi att fortsätta att förbättra för de människor som har det oerhört tufft i vårt land. De får inte de bästa insatserna, vill jag säga, på grund av att psykiatrin inte har tillräcklig kapacitet, att man inte jobbar tillräckligt väl och att personalen inte har de bästa förutsättningarna. Ibland fångas människor inte upp utan lämnas vind för våg mellan olika aktörer i samhället. Det duger inte, tycker jag.
Det finns alltför stort ingenmansland i Sverige när det gäller den psykiatriska vården. Människor lämnas utan stöd och hjälp, och det kan leda till att de hamnar i en ännu värre situation där tvångsvård till slut blir nödvändigt därför att man inte har fångat upp och gett rätt insatser i ett tidigare skede. Detta är något som vi måste komma bort från. Fler aktörer måste samverka, jobba ihop och ha ett gemensamt arbetssätt för att hjälpa den enskilda personen till ett bättre liv.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.