Fru talman! Tack, statsrådet, för viktiga besked i den här frågan!

Innan de regeländringar som jag nu har lyft upp i debatten blev verklighet låg propositionen Förbättringar för barn inom den psykiatriska tvångsvården på riksdagens bord. Då var det faktiskt två partier som i sina respektive följdmotioner hade yrkanden om att fasa ut bältesläggning som tvångsåtgärd för patienter under 18 år. Det var Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.

Att fasa ut bältesläggning menar vi är helt möjligt. Det har exempelvis Island visat. Där används inte bältesläggning inom psykiatrin, utan man har i stället investerat i personalnärvaro, utbildning i deeskalerande bemötande och tidiga individanpassade insatser. Vi kan därmed konstatera att säkerheten har kunnat upprätthållas utan att barn har spänts fast mot sin vilja.

Om Island kan bedriva psykiatrisk tvångsvård utan bältesläggning måste även Sverige kunna ta det viktiga steget att fasa ut bältesläggning, framför allt när det gäller patienter under 18 år. Min bestämda uppfattning är att det också skulle tvinga psykiatrin att använda mer trygga, värdiga och evidensbaserade åtgärder. Låt oss gemensamt arbeta för att det ska bli verklighet.

Jag vill avslutningsvis lyfta fram det viktiga arbete som jag anser att ministern har genomfört på detta område så här långt under mandatperioden, som det inte är så mycket kvar av. Mycket har gjorts, och det tycker jag är positivt. Det är väldigt glädjande att se hur frågor om psykisk ohälsa och suicidprevention tas på allvar, med konkreta åtgärder och förståelse för att det är ett långsiktigt arbete. Tack så mycket för det, och tack för debatten!