Fru talman! Ministern konstaterar verkligheten, vilken är att alltför många elever inte får tillgång till stödinsatser i rätt tid. Skolan behöver därför bättre förutsättningar för att kunna möta elevernas behov. Regeringen vill därför göra stora satsningar för att utbilda speciallärare. Skolorna ska kunna anställa fler speciallärare, inrätta fler särskilda undervisningsgrupper och öka närvaron för eleverna genom en satsning på skolsociala team.

Fru talman! Det är höga ambitioner i en verklighet där nedskärningarna i svensk skola är de största på 30 år. Regeringen skickar massuppsägningar från Rosenbad till svenska skolor där ute. Det är uppsägningar av speciallärare, specialpedagoger, elevassistenter och lärare. Färdigutbildade speciallärare blir inte ens anställda i den rekordhöga arbetslöshet som är den högsta på 20 år. Elevgrupperna blir också större och större. Sjukskrivningarna bland lärare ökar. Våldet på skolorna eskalerar. Elevernas psykiska ohälsa förvärras något enormt. Det är vad skolorna larmar om, och det är akut.

Jag blir mörkrädd över utvecklingen inom svensk skola. Det krävs ekonomiska resurser för att stävja den här utvecklingen.

Detta konstaterar även rektorerna i grundskolan. Två av tre av dem uppger att de inte får tillräckliga ekonomiska resurser tilldelade för att möta stödbehoven hos elever med NPF-diagnoser. Det kan exempelvis handla om att anpassa skolornas lokaler, anställa personal eller köpa in hjälpmedel. De resurserna läggs i stället på skattesänkningar på miljardtals kronor för regeringen och regeringens rika vänner. Kristersson, Åkesson och deras vänner har blivit rikare. Elever, skolpersonal och vårdnadshavare har fått betala notan.

Ministern konstaterar också att för många personer med funktionsnedsättning fungerar folkhögskolan bättre än andra utbildningsformer. Det hänger bland annat ihop med att folkhögskolan erbjuder mindre studiegrupper, anpassat stöd och flexibla studieupplägg. Det förbättrar individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden eller fortsätta till vidare studier.

Frågan är då varför regeringen väljer att dela ut nedskärningsbudgetar till landets folkhögskolor. 90 procent av folkhögskolorna har minskat verksamheten 2023 och 2024. Det har blivit färre lärare, och kurser och utbildningar har lagts ned.

Fru talman! Det är symtomatiskt att ministern över huvud taget inte nämner anpassad skola och utbildning i sitt svar. Elever som läser enligt ämnesområden i anpassad skolform får fortfarande 225 timmar mindre undervisning än vad alla andra elever i svensk skola får. Det är inte bara en detalj i timplanen utan ett besked som år efter år säger att just de elever som ofta behöver mest undervisning och mest lärarnärvaro förväntas klara sig med minst.

När signalen uppifrån är att den här elevgruppen ska ha mindre tid för lärande, hur kan någon då låtsas bli förvånad över att anpassad skola fortfarande ses som omsorg och förvaring snarare än utbildning? Färre lärare är behöriga i den här skolformen – endast 15 procent. När den obligatoriska förskoleklassen infördes stod den anpassade skolan utanför. När garantin för tidiga stödinsatser kom gällde den inte elever i anpassad skolform. Elevantalet i anpassad skola ökar, men lokalerna blir inte fler. Verksamheten flyttas till överblivna utrymmen som aldrig var tänkta som skola. Vi snackar om källarvåningar, vårdcentraler och avskilda korridorer.

Tycker ministern att regeringen tillför tillräckliga resurser till svensk skola så att barn och unga med funktionsnedsättningar kan få en likvärdig skolgång och utbildning?