Fru talman! Jag delar, som sagt, Ewa Pihl Krabbes synpunkter i den här frågan. Men jag tror att det är viktigt att också få med den del som handlar om upphovsrättslagstiftningen, för den fanns inte med i den ursprungliga utredningen. Skälet till att det är viktigt är att Kungliga biblioteket i dag jobbar väldigt mycket med generativ AI. Man tränar så kallade språkmodeller. Då har den här frågeställningen blivit mer och mer aktuell. Eftersom den inte fanns med i den ursprungliga utredningen krävs det en del ytterligare utredning för att man ska kunna få till stånd en modern lagstiftning på det här området.

Jag tycker att idén om att dela upp lagstiftningen – att försöka ta det enkla, så att säga, först – som Ewa Pihl Krabbe beskriver är intressant. Jag är beredd att ta den idén med mig, men jag är samtidigt ganska övertygad om att det är bättre att ta ett samlat grepp. Annars kanske man först gör en ny lagstiftning, och sedan visar det sig att den leder till ökade problem på det här området. Det vill vi verkligen inte.

Precis som Ewa Pihl Krabbe säger är det här en otroligt viktig lagstiftning. Den är gammal, och den har betytt otroligt mycket för Sverige. Det handlar just om att man samlar in ett exemplar av allt som trycks i Sverige, och det är en enorm tillgång för forskningen. Det är en fantastisk tillgång för oss som släktforskar, för allmänheten, för människor som är intresserade av olika frågeställningar.

Vi måste lösa detta. Men jag är lite orolig för att om vi skyndar nu kan det hända att vi får göra om alltihop om ett par år, och det tror jag faktiskt vore dumt.