Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag är medveten om att den här frågeställningen liksom dubbleras nästan hela tiden, men man skulle kanske kunna tänka sig att dela upp lagstiftningen på något sätt i de delar som man kan klara av redan nu.

Som jag sa tidigare utgår KB:s insamlingsuppdrag huvudsakligen från pliktlagstiftningen. Kungliga biblioteket skrev bland annat i fjol i sitt budgetunderlag att man understryker vikten av att regeringen tar ställning till utredningen Pliktmateriallagstiftning för ett tryggat källmaterial från 2021. Man informerade också i budgetskrivningen om de negativa konsekvenser som blir följden av att en ny pliktlagstiftning dröjer.

Man skriver bland annat att behovet av löpande och framtida digitalisering av inlämnade fysiska pliktexemplar av dagstidningar, böcker med mera kvarstår om KB inte får lagstöd för insamling av digitala förlagor. Att inte anpassa pliktlagstiftningen utifrån digitaliseringens möjligheter får till följd att KB dras med omfattande och onödiga kostnader. Jag tror att det ligger på bortåt 10 miljoner eller någonting sådant.

Man tar också upp, i den här skrivningen, att KB:s uppgift att stödja forskning inte kan upprätthållas om pliktlagstiftningen inte stöder insamling av relevanta medieformer och robotinsamling av svenska webbplatser.

Jag vill säga att med digitala förlagor avses här tryckfiler för bland annat de dagstidningar och böcker som löpande inkommer till KB i fysiskt format – varenda dag. Om KB kan få tillgång till digitala tryckfiler undviks en framtida både kostsam och onödig digitaliseringsprocess i fråga om böcker, tidskrifter och vardagstryck. I stället kan man koncentrera sig på digitalisering av det historiska materialet. Effekten blir sammantaget att betydligt mer material kan göras tillgängligt för Kungliga bibliotekets användare i digital form.