Herr talman! Under hösten tog regeringen bort förbudet mot uranbrytning på svensk mark. Den 1 januari ändrades lagstiftningen, och den 7 januari kom den första ansökan om att bryta uran i ett område i Jämtland nära Storsjön där naturliv, jordbruksmark och dricksvatten nu riskeras av ett eventuellt kilometerstort dagbrott. Samtidigt ändrar regeringen lagstiftningen och stoppar det kommunala vetot mot uranbrytning samt försvagar lagstiftning om uranföroreningar i vatten.

Rent dricksvatten är en livsviktig men också ändlig resurs. Hur ser miljöministern på de avvägningar mellan rent vatten och gruvdrift som kommer att behöva göras framöver? Hur vill regeringen prioritera mellan gruvor och rent vatten när sådana avvägningar behöver göras för att målkonflikter uppstår?