Fru talman! Tack återigen, Eva Lindh, för den här diskussionen!

I ärlighetens namn har socialdemokrater aldrig velat sänka skatten för någon, inte för den hårt arbetande undersköterskan som har svårt att få ekonomin att gå ihop eller för den som kanske är avdelningschef på det äldreboende där undersköterskan jobbar.

Jag är stolt över att jag vid tio tillfällen här i riksdagen har fått rösta fram sänkt skatt för sjuksköterskan och för undersköterskan. Jag vet att det för bara något år sedan sammantaget handlade om 4 000 kronor i månaden för en sjuksköterska. Pengar betyder alltså något.

Att sänka skatten för alla – särskilt med fokus på låga inkomster och medelinkomster – är viktigt. Det är viktigt eftersom jag menar att man aldrig ska ta ut mer skatt än vad som behövs men också för att människor ska ha mer egenmakt.

Jag måste säga att jag blir lite bekymrad. Den retorik som varenda socialdemokrat använder sig av är att vi sänker skatten för dem som har mest inkomst. Vi sänker alltså skatten för alla.

Jag kan också påminna ledamoten om det år då det var riktigt, riktigt tufft för många som arbetade. En kvinna som var garantipensionär med låg inkomst fick den uppskriven ganska ordentligt på grund av inflationen. Detsamma gällde studenter och många andra. Men den hårt arbetande undersköterskan fick inte detta. År 2024 valde vi också att frysa brytpunkten och se till att den skatten förändrades så att den gick till alla det året. Vad är det jag vill säga med detta? När jag går till jobbet, fru talman, har jag Sverige och Sveriges ekonomi men också alla som bor här för ögonen. De flesta röstar inte på mitt parti, men många har gjort det. Jag vill att alla ska ha det bättre. Och är det någonting jag vill är det att kvinnor i Sverige ska ha en bättre och starkare ekonomi.

Den bidragsreform som vi genomför och som jag gärna vill nämna några ord om kommer att göra att fler kvinnor kommer ut i arbetslivet. Vi gör ju inte en dansk variant. Jag tycker också lite grann att det är en låga förväntningars rasism att tro att antingen blir man bidragsberoende eller så ökar kriminaliteten.

Den här reformen innehåller många delar, där den viktigaste är aktivitetskravet, alltså att den som har försörjningsstöd ska göra en motprestation i form av en heltidsaktivitet. Det där funkar i några kommuner men i de flesta inte.

De som har det allra, allra tuffast att komma in på svensk arbetsmarknad är invandrarkvinnor. Nu kommer de att få en aktivitet. De kommer att få vara med och bidra på olika sätt och komma närmare arbetsmarknaden. Det är det bästa och viktigaste vi någonsin kan göra för dem, för där har vi den största ekonomiska ojämställdheten.

Slutligen något som våld. Interpellationen handlar inte om det, men vi har under en lång tid, nu senast i Rönninge, sett exempel på brutalt våld och den makt som män utövar över kvinnor. ”Han mördade sin kvinna”, brukar man höra. Nej, han mördade inte sin kvinna. Han mördade en kvinna, tog hennes liv som hon inte fick leva.

Även om interpellationen inte handlar om just detta är det den grövsta och största ojämlikheten och ojämställdheten att vissa män släcker kvinnors liv bara för att de är kvinnor och för att dessa män vill ha makt över dem.

Där gör vi väldigt många saker nu. Jag ska inte nämna det i någon större utsträckning, men det är en viktig del för att komma till rätta med ojämställdheten eftersom det våld och förtryck som många kvinnor lever under också gör att de inte vågar ta steget. Har man inte ens en bra ekonomi – man kanske inte ens får lov att jobba för sin man – kommer man aldrig att kunna slita sig loss.

Ekonomisk frihet för kvinnor är någonting som är viktigt för mig och för regeringen, och det fortsätter vi att jobba för.