Fru talman! Nej, jag tvivlar inte på finansministerns engagemang i jämställdhetsfrågorna efter alla de debatter som vi har haft. Men vi drar helt olika slutsatser när det gäller vart vi ska och vilka verktyg som vi ska använda i politiken för att förbättra jämställdheten.

Jag är glad för att Matilda och alla våra farmödrar och mormödrar faktiskt har fått det bättre. Jämställdheten har förbättrats. Tyvärr har det parti som finansministern företräder kanske inte alltid varit med och röstat ja till de reformer som har förbättrat jämställdheten i Sverige.

Jag vill bara kommentera några av de saker som finansministern pekar på i sitt svar. Det hänvisas till bidragstak, till sänkt skatt som recept för att fler ska komma i arbete och till sparande.

Jag ska börja med att göra som statsministern gång på gång har uppmanat oss att göra: titta på Danmark. Tyvärr verkar statsministern bara vilja titta på Danmark i vissa hänseenden. Forskningen om effekterna av bidragstak i Danmark är nämligen tydlig. Slutsatsen är att kvinnors arbetskraftsdeltagande minskar. Det är alltså färre kvinnor i jobb, inte fler. Dessutom visar forskning att kriminaliteten ökar. Det är en annan fråga, men det är en nog så viktig slutsats att lära oss av.

Finansministern säger att sänkt skatt gör att fler kvinnor kommer ut i arbete. Forskning visar att jobbskatteavdrag ett och två kanske gjorde det. Men nu är vi väl på nummer elva om jag inte är helt fel ute – finansministern får rätta mig om jag har fel. Då finns inte den effekten kvar.

Vän av ordning och jag själv undrar: Hur bidrar sänkt skatt för höginkomsttagare till att få in kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden? Det finns ingen forskning på det. Det går inte att svara på.

Sedan gäller det sparande. Självklart är det viktigt att spara för att kunna göra det som är viktigt, det vill säga ha möjligheten att lämna en våldsam relation. Det tycker vi alla. Men för dem som inte har några pengar att spara spelar det ingen roll om man sänker skatten på ISK eller inte. Det kan man göra ändå, men i det här fallet är det väldigt svårt för dem som inte har de marginalerna.

Jag tycker faktiskt att det är ett lite respektlöst svar till alla dem som kämpar för att ställa mat på bordet till sina barn. Hur mycket kan de spara?

Vi ser att SD-regeringens ekonomiska politik faktiskt systematiskt missgynnar kvinnor ekonomiskt. Jag menar inte att man ska beskatta kvinnor och män åtskilda. Men verkligheten är som den är. Män tjänar mer än kvinnor. Då måste man ta hänsyn till det när man tar fram politiska förslag.

Jag vill också påminna om något. Det gäller alla oss som pratar om och brinner för jämställdhet men också dem som kanske tycker att vi ändå har klarat oss bra. Vi har klarat oss bra. Vi har kommit långt i Sverige. Men just nu ligger Sverige femma från botten, av alla EU:s medlemsländer, i fråga om utvecklingen mot jämställdhet. Vi tappar alltså fart. Det är från en hög nivå. Sverige ligger fortfarande i toppskiktet. Men jag tror inte att vare sig finansministern eller jag är nöjd med att jämställdheten tappar fart. Vi kan inte bara vara nöjda med det vi har gjort fram till i dag. Vi måste också, precis som finansministern sa, titta framåt och förbättra jämställdheten även för våra barn och barnbarn.