Fru talman! Tack, Monica Haider, för en viktig interpellation! Och tack, statsrådet, för svaret!

I Västerbotten har det beskrivits som Vilhelminas sämsta affär genom tiderna när man 2003 sålde ut det kommunala fjärrvärmeverket. Från början gick det ganska bra. Priserna var stabila, tillgången på värme var god och tillförlitligheten var hög. Men sedan ett antal år tillbaka äger Solör Bioenergi fjärrvärmeverken i Vilhelmina, Dorotea, Vännäs, Rundvik och Nordmaling. Här ser vi tydliga skillnader.

Energi- och näringsministern säger att varje nät är unikt. I Västerbotten är det faktiskt Solörs energisystem som är helt unikt. Det är helt unikt i förhållande till samtliga andra leverantörer i andra kommuner när det gäller de enorma prisökningar man har gjort, som är långt över inflationen. År 2023 höjdes priset med 9 procent. Det höjdes med 30 procent 2024 och med ytterligare 10 procent förra året. Det är det som ligger på bordet.

Statsrådet säger i sitt svar att råvarupriserna har skenat, bland annat på grund av Putins krig. Det är till viss del sant. Men vad som också är sant är att det i praktiken inte sker något som helst råvaruuttag av grot i Västerbottens inland; det bara ligger där. Det finns en marknad att ta till vara.

Men det är också så att kunderna, konsumenterna, måste skyddas mot den monopolmarknad som har uppstått. Som kund i Vilhelmina eller Vännäs har man blivit helt livegen. Man kan inte byta. Som Monica Haider säger får man i så fall koppla bort sig från nätet. Då blir det oftast någon form av elberoende i större utsträckning, till exempel med en bergvärmepump.

Det är inte en långsiktigt hållbar lösning att ha en fjärrvärmemarknad som är så oreglerad och som tillåts ha så stora prisvariationer. Det här är en situation som råder i hela landet i olika omfattning, från sydligaste Skåne till norra Sverige. Vi socialdemokrater har i debatten lyft att detta behöver regleras. De enorma prisvariationerna kan inte tillåtas.