Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag tycker kanske att mitt argument föll bort lite i svaret. Mitt argument handlar om att vi genom att frigöra energi från onödig energianvändning kan få energi att använda till helt nya applikationer. Det kommer att gå mycket snabbare att få fram den energin än om man skulle bygga ny kärnkraft, till exempel. Det handlar inte om att energieffektivisera genom att ta bort energi utan genom att använda energin på ett annat sätt.

Energiministern lyfter också i sitt svar att regeringens långsiktiga inriktning för energipolitiken är att upprätta god konkurrenskraft och välfärd, möta samhällets behov av el, säkerställa en trygg energiförsörjning och bidra till klimatmålen genom en betydande elektrifiering. Vidare har vi behov av mer elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter. Detta är vi helt överens om.

Ska vi fasa ut fossil energi från våra industrier och öka Sveriges produktion av stål med låg klimatpåverkan behövs mer el. Men den snabbaste, mest resurssmarta och oftast billigaste energin kommer från el som vi redan producerar och kan spara så att den inte går till onödig energianvändning. Att inte slösa med den energi vi redan producerar borde vara en prioritering för en regering som brinner för både el- och energipriser.

Ministern lyfter också i sitt svar regeringens stöd för energieffektivisering i småhus. Med Miljöpartiet i regering fanns under 2021 ett bidrag för energieffektivisering av flerbostadshus, som på kort tid betalades ut till cirka 1 000 fastighetsägare, med många fler i kö. Detta plockade regeringen bort.

Tittar man nu på Boverkets siffror över stödet för energieffektivisering av småhus ser man att det också verkar väldigt populärt. Alla 300 miljoner per år ser ut att gå åt. Cirka hälften av dem som söker får också avslag.

Detta är tydliga indikationer på att en större satsning skulle kunna ge stor effekt när det gäller både småhus och flerbostadshus. Genom en större satsning på detta skulle regeringen också kunna minska risken och oron för skenande elpriser genom att ge människor ökade möjligheter att vidta egna åtgärder för att långsiktigt minska sin egen energiförbrukning. Dessutom skulle åtgärderna i sig minska risken för skenande elpriser för alla.

Jag och Miljöpartiet skulle vilja se ett mer strukturerat och framåtlutat arbete när det gäller energieffektivisering i både bostäder och lokaler. Vi ser att det finns behov av både större satsningar och fler åtgärder. Vi vill att alla byggnader ska omfattas av stöd för energieffektivisering, och vi har föreslagit att staten ska stå för 50 procent av kostnaden för effektiva energieffektiviseringsåtgärder.

Ministern lyfter också arbetet med att ändra det nationella energieffektiviseringsmålet. Jag har skummat remissvaren, och det är intressant läsning. De flesta instanser verkar tycka att det behövs ett uppdaterat mål. Men den starka kritiken verkar gälla att målet verkar svårt att följa upp. Det är luddigt formulerat, och det finns ingen tidsplan för när det ska nås. Då kan det också vara svårt att få igång åtgärder som kommer att göra skillnad. Jag hoppas att ministern och regeringen kommer att ta hänsyn till invändningarna och se över förslaget igen.

Det finns många sätt att mäta energianvändning. Det behöver inte handla om en reell minskning, utan uppföljning kan göras per kvadratmeter, per krona, i förhållande till bnp eller på andra sätt. Men för att styra detta krävs tydlighet och politisk styrning, och det behövs just nu, utan tvekan.

Jag ser fortfarande inte att regeringen gör vad den borde, speciellt när detta skulle kunna innebära vinn-vinn för oss alla. Jag undrar därför: Tycker ministern att vi gör tillräckligt, eller tycker ministern att vi skulle behöva göra mer när det gäller energieffektivisering?