Fru talman! Vi får se om vi lyckas bena ut detta. Jag tycker nämligen att jag har svarat på frågorna. Men låt oss börja med begreppen.

Vi är helt överens om en sak, och det är att energieffektivisering är centralt. Det är såklart bra både för hushållens plånböcker och för svensk konkurrenskraft, men det är också bra för vår motståndskraft. Sverige ska använda el mer men framför allt använda den smartare. Men vi behöver också vara ärliga med att förutsättningarna har förändrats. Det är därför vi försöker modernisera och bredda begreppet.

Katarina Luhr lyfter fram Forsmark som exempel. Jag skulle vilja ta fasta på kärnkraften för att visa på min poäng i detta. Med vårt tidigare effektiviseringsmål var det bra att stänga kärnkraft, trots att fossilfri baskraft är ett avgörande medel för att kunna öka elektrifieringen och få ned utsläppen i andra delar av samhället. Att stänga kärnkraft med det tidigare måttet innebar en massa energieffektivisering. Det är kanske bra om man inte tycker om kärnkraft eller om man är miljöpartist, men det är uppenbart katastrofalt för svenska plånböcker, svensk konkurrenskraft och svensk motståndskraft.

På samma sätt framstår det som att den klimatrankning som Katarina Luhr hänvisar till också missgynnar Sverige för vår kärnkraft. Trots att Sverige är bättre på alla punkter som kan tänkas spela roll viktas dessa högst konkreta framgångar lägre än andra mer diffusa aspekter.

Exempelvis har Sverige lägre utsläpp per capita än Danmark. Sverige ligger under EU-genomsnittet. Danmark ligger över. Trots detta kommer Danmark på topp tio i rankningen medan Sverige på plats 15. Vi ligger ungefär i paritet med varandra vad gäller vindkraftsproduktion per capita. Sverige har 63 procent förnybar energi. Danmark har 47 procent. Vi har i stort sett samma eller jämförbara klimatmål som Danmark, men ändå kommer Danmark på plats 4 och Sverige kommer på plats 36. Dessa två exempel illustrerar varför det behövs bättre utformade mål.

Låt mig konkludera: När Miljöpartiet driver på för det som låter bra, det vill säga minskad energianvändning, blir det ett mål i sig. Det är vad jag hör i all argumentation och i uppbyggnaden av hur det här ska premieras. Regeringen driver däremot på för en samhällsekonomiskt effektiv energianvändning i ett växande elsystem.

Jag vill även säga någonting om vad Katarina Luhr sa i sitt inlägg. Det gäller påståendet om att Sverige inte haft någon anledning att spara på el. Ur viss aspekt och med de skäl som Katarina Luhr anger kan jag se poängen.

Å andra sidan går det att argumentera precis tvärtom, för effektivisering är verkligen det som har präglat den svenska debatten i decennier, som lösning på hur vi ska klara nedläggning av kraftvärme, som vi har hört om i tidigare debatter här i kammaren i dag, och inte minst nedläggning av kärnkraft. Det är också bland annat därför svenska företag är ledande när det gäller lösningar som värmepumpar och därför svenska byggnader tillhör världens bäst isolerade – för att vi har haft det incitamentet och det fokuset. Det kommer vi att ha även framgent, men med ett lite bredare grepp.