Fru talman! Tack, Ebba Busch, för svaret!

Jag ser verkligen fram emot möjligheten att få debattera frågan om energieffektivisering med energiministern. Frågan är väldigt viktig, och jag tycker inte att regeringen riktigt har tagit den på allvar, trots att arbetet hade kunnat ge påtagliga effekter på det svenska elsystemet.

Interpellationen var från början ställd till klimatminister Romina Pourmokhtari. Anledningen till att jag ställde den till klimatministern var att jag fick ett svar från henne på en skriftlig fråga som jag ställde efter att Sveriges klimatpolitik hade rasat i den internationella rankningen Climate Change Performance Index. Där fick Sverige låga betyg i kategorin energianvändning.

Klimatministern viftade bort det och skrev att vi har ett kallt klimat och att vårt elsystem till största delen ändå är fossilfritt. Det stämmer till viss del. Men det är också så att den absolut billigaste och mest miljösmarta kilowattimmen är den som inte behöver användas. Energi- och elproduktion medför alltid en miljöpåverkan, och det gäller även grön och förnybar el. Det är därför Internationella energirådet kallar energieffektivisering det första bränslet.

I ett globalt perspektiv är Sverige och vi svenskar inte särskilt bra på energieffektivisering. Eftersom vi historiskt sett har haft låga elpriser har vi inte haft några längre perioder då vi har behövt snåla med vår elanvändning. Det här bidrar till att vi får låga betyg när vi jämförs med andra. Det gör också att vi har mycket att göra för att använda vår svenska energi mer effektivt.

År 2023 släppte Fossilfritt Sverige en strategi för en mer effektiv användning av energi och effekt med åtgärder för både fastigheter och industrier som skulle kunna minska Sveriges nuvarande energianvändning med 10 procent. Utifrån strategin kan 19 terawattimmar per år sparas bara genom åtgärder i bostäder och lokaler. Och 19 terawattimmar frigjord energi kan jämföras med kärnkraftverket Ringhals, som 2024 producerade 16,1 terawattimmar.

Energimyndigheten bedömer i en rapport från 2024 att det i Sverige fram till 2030 finns en potential att genom energieffektivisering minska elanvändningen med i storleksordningen 20–25 terawattimmar el. Vi kan jämföra dessa siffror med kärnkraftverket Forsmark. Där producerades 2024 enligt Vattenfall totalt 21,78 terawattimmar till det svenska elnätet.

Enligt dessa siffror skulle vi redan 2030 kunna frigöra energi motsvarande ett helt kärnkraftverk genom lönsamma energieffektiviseringsåtgärder. Energi motsvarande befintliga kärnkraftverk skulle alltså kunna finnas tillgänglig mycket snabbare än genom regeringens nya kärnkraftsprojekt. Dessutom skulle dessa åtgärder kunna sänka elpriserna i hela Sverige och göra oss tryggare i en tid av kriser och oro.

Sverige har flera internationella åtaganden när det gäller energieffektivisering. Vi skrev på klimattoppmötet COP 28 under löften om en fördubbling av energieffektiviseringstakten. Vi har även EU-direktiv att följa. Vad gäller EU:s mål för energieffektivisering utgör Sveriges bidrag i dag en väldigt liten del av det som EU ska göra.

Sverige behöver dra sitt strå till stacken. På EU-nivå beräknas varje procentenhet energieffektivisering skapa tusentals arbetstillfällen, ge påtagligt lägre energikostnader för hushållen och bidra med 7,9 miljarder euro i ökad bnp. Om hela den europeiska elanvändningen minskade med 10 procent skulle Sveriges elpriser kunna halveras.

Det är alltså inte bara elpriser och elförbrukning utan också vår konkurrenskraft och arbetsmarknad som påverkas när vi energieffektiviserar. På nationell nivå skulle både svenska teknikföretag och byggsektorn gynnas av ett storskaligt program för energieffektivisering.

Därför ställer jag mina frågor igen: Vilka är skälen till att ministern och regeringen inte tar ett större grepp om energieffektiviseringsfrågan? Tänker ministern ta några nya initiativ för att öka takten i Sveriges energieffektiviseringsarbete? Vilka, i så fall?