Herr talman! George Orwells dystopi 1984, som skrevs för snart 80 år sedan, skildrar ett samhälle där Storebror ser allt och där övervakning inte bara handlar om kontroll utan om makt, rädsla och lydnad. I dag ser vi hur den logiken kryper in i arbetslivet. Det är inte längre en dystopi utan en verklighet. Skillnaden är att Storebror inte är staten, utan det är arbetsköparna.

När varje rörelse mäts, varje minut registreras och varje samtal riskerar att kartläggas är det inte effektivitet som står i centrum, utan det är disciplin. När fackligt aktiva rensas bort, skyddsombud tystas och tystnadsavtal ersätter öppenhet handlar det inte längre om samarbete utan om maktutövning.

Herr talman! I Orwells värld handlade kontrollen om att krossa motstånd och omöjliggöra organisering. I dagens arbetsliv används digitala verktyg för precis samma syfte: att göra arbetstagare ensamma, utbytbara och rädda. Den som vet att Storebror alltid tittar tänker sig för innan den säger någonting.

Herr talman! Ett arbetsliv där människor övervakas som misstänkta, där integritet offras för produktivitet och där föreningsrätten urholkas i praktiken är inte ett samhälle som jag vill leva i. Det är inte den demokratiska värld som jag vill ha. Det är också ett stort steg bort från den svenska modellen, som även Johan Britz står upp för och försvarar.

Politikens uppgift är att sätta gränser för makt och att säga ”hit men inte längre”. Denna makt och möjlighet har Johan Britz.

(Applåder)