Herr talman! Ciczie Weidby ställde en ganska bra fråga, som egentligen blir grunden för allt som vi diskuterar i den här interpellationsdebatten. Ska man använda tekniken och de data som samlas in på det här viset? Är det rimligt? Är det så här vi vill ha det? Vill vi ha ett arbetsliv i Sverige där en stor del av arbetstagarna, arbetarna, känner att deras arbetsliv övervakas och kontrolleras i detalj? Jag tror inte att vi vill det.

Vi ser nu en ganska tydlig utveckling i flera sektorer, till exempel inom handeln som Ciczie Weidby har redogjort för men också i tjänstemannasektorn. Det förekommer på statliga myndigheter att man ringer upp anställda när man ser att de varit borta fem minuter längre på lunchen och frågar var de är någonstans.

Vi kan till exempel med ord säga att det inte är en utveckling vi vill se. Så kan vi också göra; det är fortfarande min övertygelse att ord har betydelse. Det kommer att ha verkan om arbetsmarknadsministern, statsministern eller vem som helst säger ”Vi tycker att det här är en dålig utveckling.” De kan också säga ”Vi vill inte ha det så på svensk arbetsmarknad. Vi vill inte ha en utveckling där arbetslivet kontrolleras och övervakas i detalj.” Det kan få effekt. Det är i alla fall min övertygelse. Jag lever kanske i någon naiv föreställning om världens tillstånd, men jag tror att det kan fungera.

Därför tycker jag att frågan som Ciczie Weidby ställde blir central. Ska man använda tekniken på det här viset? Det skulle vara mycket trevligt om arbetsmarknadsministern kunde resonera utifrån sin politiska grunduppfattning om tekniken ska användas på det här viset. Ska arbetslivet se ut så här i dag och i framtiden?