Fru talman! Jag vill instämma i stora delar av den bild som Ciczie Weidby målar upp här. Jag har också haft en hel del samtal med fackligt aktiva, anställda och fackligt engagerade på arbetsplatser. Precis som ledamoten Weidby tog upp gäller det inte minst människor som arbetar inom lagerbranschen.

Man får höra historier som gör att man får lite ont i magen, vill jag faktiskt påstå. Man får höra att människor övervakas från arbetsdagens början till dess slut och att deras arbetsliv styrs i detalj. De får höra: ”Du ska inte ta det där paketet när du plockar paket, utan du ska ta det där paketet. Vi har nämligen räknat ut via någon algoritm att det kommer att gå mycket fortare om du gör det.”

På något sätt gör detta också något med arbetslivet. Vi vill väl ändå ha ett arbetsliv i Sverige där människor känner att arbetet är åtminstone drägligt? Man kan ju prata om det goda arbetet ibland, men vi vill väl i alla fall inte att människor ska känna att arbetet är en plåga? Människor ska inte vakna på morgonen, gå till jobbet och lida under hela sitt arbetsliv.

Det finns säkert alldeles för många som känner så redan i dag, och med tanke på den teknikutveckling vi ser och att den utnyttjas på det här sättet – det vill säga för att övervaka och kontrollera människors arbetsliv i detalj – tror jag att det finns en stor risk att ännu fler människor kommer att känna så här kring sitt arbetsliv. Jag tror att det vore mycket olyckligt.

Därför hade jag gärna velat höra mer från ministern om hur man ser på den här utvecklingen och om man är beredd att vidta några åtgärder. Det behöver inte vara att gå fram med stora, radikala lagstiftningsförslag. Det kanske kommer att behövas; jag kan inte bedöma det här och nu, i denna stund. Men det vore intressant att höra om man för några samtal med parterna på svensk arbetsmarknad kring den här typen av frågor och i så fall hur de ser på detta. Hur ser exempelvis Svensk Handel på att allt fler företag väljer att övervaka lageranställda och kontrollera deras arbetsliv? Vilken dialog för man med exempelvis Handelsanställdas förbund i frågan?

Det finns även många andra exempel. Det här förekommer också i allt större utsträckning i tjänstemannasektorn, där människor har chefer som sitter och kollar på deras Skypesignal: ”Nu har din signal visat dig som inaktiv i tio minuter – var har du varit?” Den typen av frågor är också en sorts kontroll och övervakning som inte var möjlig för bara några år sedan men som nu är möjlig på de allra flesta arbetsplatser.

Det här är alltså ett växande problem, och det finns ju ingenting i den allmänna teknikutvecklingen – eller i den maktobalans mellan arbete och kapital som har förskjutits under de senaste 30 åren – som tyder på att det här kommer att minska. I stället finns det ganska mycket som tyder på att det snarare kommer att öka. Med tanke på den utveckling vi ser i många företag är det väl också troligt att de kommer att vilja fortsätta att övervaka och kontrollera sina anställda alltmer med hjälp av de möjligheter som teknikutvecklingen ger.

Jag är, precis som i den tidigare interpellationsdebatten, intresserad av att höra hur arbetsmarknadsministern resonerar när det gäller de här frågorna. Men om man nu inte har stora lagstiftningspaket på gång – om det finns får ministern såklart gärna redogöra för dem – är jag som sagt också intresserad av att höra om dialogen med arbetsmarknadens parter när det gäller de här frågorna. Jag hoppas nämligen att man har en löpande dialog också om den här typen av frågor.