Fru talman! Det är väl bra att Arbetsförmedlingen lägger fokus på att se till att fusket med lönebidrag minskar.

Jag fick kanske inte riktigt svar på frågan jag ställde från början i interpellationen om hur man ser på den här utvecklingen och – som jag försökte utveckla i mina tidigare inlägg – hur man ser på den här företeelsen generellt. Ministern har ju en chans till på sig, så jag kan få ett svar i hans sista inlägg.

Ministern pratade om att man har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att skärpa sina kontroller genom till exempel arbetsplatsbesök. Jag förstår att arbetsmarknadsministern kanske inte kan djupdyka i Arbetsförmedlingens verksamhet, men utifrån hur arbetsmarknadsministern ser på användningen av lönebidrag undrar jag om han tänker sig att det här skulle kunna vara en sektor som särskilt ska granskas.

Jag vill ändå påstå att ministern i sitt första inlägg redogjorde förtjänstfullt för vad syftet med lönebidraget är. Jag ställer mig mycket kritisk till att syftet med lönebidraget uppfylls i den här typen av anställningar.

Skulle ministern kunna tänka sig att resonera kring huruvida det här är en sektor, eller en särskild typ av lönebidragsutbetalningar, som kan behöva granskas särskilt? Vi kan ju inte ha det så att det betalas ut lönebidrag utan att det råder ordning och reda – lönebidrag som dessutom inte ger arbete som är meningsfullt vare sig för individen i fråga eller för samhället i stort. Det vore inte bara ett slöseri med statens finanser utan också med den enskildes liv. Det tror jag att även en ideologisk liberal kan instämma i.