Fru talman! Tack till arbetsmarknadsminister Britz för det svaret!

Precis som ministern konstaterar i sitt svar är det här en viktig fråga som förtjänar att uppmärksammas. Det är en viktig artikel och ett viktigt avslöjande, eller hur man ska uttrycka det, som har gjorts av Skånes Folkblad hemma i Skåne.

Ministern och jag är helt överens om att lönebidraget är ett viktigt stöd som gör det möjligt för personer som annars kanske hade haft väldigt svårt att få ett arbete att få ett arbete. Det kan vara ännu viktigare i tider med hög arbetslöshet, när just denna grupp riskerar att hamna ännu längre bort från arbetsmarknaden. Samhället har faktiskt ett ansvar och en uppgift att se till att människor kan få arbete trots olika förutsättningar.

Fru talman! Det är precis lika viktigt, i alla fall enligt min mening, att lönebidraget används på korrekt sätt – att det faktiskt ger människor ett drägligt arbete som i de fall där det är möjligt för dem närmare ett reguljärt arbete, inte längre ifrån, samt att det, som ministern säger, finns goda och rättvisa villkor. Det är oerhört viktigt.

Lönebidraget får givetvis inte heller användas för villkorsdumpning på svensk arbetsmarknad. Men, fru talman, det som Skånes Folkblad skriver om i sin artikel väcker många frågor om förfarandet.

Ett exempel som tidningen rapporterar om gäller en man i Kävlinge som – det anges uttryckligen i ansökan – ska köra taxi för Bolt och Uber via ett företag som anställer honom. Arbetsförmedlingen uppger själv i en kommentar i artikeln att det är en förutsättning att arbetsgivaren ska ge kontinuerlig handledning. Det finns väl goda skäl att fundera kring hur kontinuerlig handledning ser ut i ett sådant fall.

Ministern anger i sitt svar att han utgår från att Arbetsförmedlingen tillämpar regelverket vid plattformsarbete i taxibranschen och följer upp anställningarna. I Skånes Folkblads artikel uttalar sig en anonym medarbetare på Arbetsförmedlingen: Vi har mål på hur många vi ska få in i sysselsättning – hur vi gör det är mindre viktigt. Någon egentlig kontroll görs sällan. Ofta räcker det att systemet visar en grön bock när vi kontrollerar mot Skatteverket.

Det går också att utläsa av beslutsunderlagen i de här fallen att någon tydlig plan för hur arbetsplatsen ska anpassas till de anställda inte finns, vilket vanligtvis är en förutsättning för lönebidrag, och att den handledning som ska ges är mycket begränsad. Det står till exempel i vissa av beslutsunderlagen att handledningen ska ske via telefon. Det är kanske inte så konstigt i ett taxiföretag som jobbar mot plattformsföretagen. I vissa fall står det också uttryckligen att handledningen ska ske på distans.

Fru talman! Utifrån den här artikeln blir det också tydligt att det inom Arbetsförmedlingen verkar finnas olika bilder av hur företagens ansökningar om lönebidrag ska värderas. Enligt artikeln tycker vissa chefer inom myndigheten att det inte är några problem att lönebidrag betalas ut till den här typen av företag så länge företaget betalar skatt och sociala avgifter. Däremot uttrycker en annan chef inom myndigheten att arbetsplatsens lämplighet är central i bedömningen av om lönebidrag ska betalas ut till företaget i fråga.

Fru talman! Det betalas årligen ut 4 miljarder kronor i lönebidrag till olika företag runt om i det här landet. Det måste vara av yttersta vikt att de som får sin anställning via lönebidrag får ett bra arbete – i den bästa av världar ett arbete som för dem närmare ett så kallat reguljärt arbete eller i alla fall ett drägligt arbete där de känner att de utvecklas och kan bidra till samhället – och att de inte i stället utnyttjas av aktörer som ser en chans att tjäna en extra hacka, dessutom på skattebetalarnas bekostnad.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Tycker ministern verkligen att det är rimligt att lönebidrag används på det här sättet?