Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för den här debatten och även den föregående. Det var väldigt värdefullt att få ha dem. Det är första gången jag har en interpellationsdebatt om frågan om rätten till teckenspråk genom livet, som är något jag har uppmärksammat mer och mer i och med mina kontakter med funktionsrättsorganisationerna, inte minst Sveriges Dövas Riksförbund. Förbundet lyfter upp alla delar och att de behöver inkorporeras i en nationell handlingsplan för att säkerställa att det svenska teckenspråket respekteras och att döva inte exkluderas från samhällets olika delar.

Jag har inte tolkat det som att ministern anser att det svenska teckenspråket är underordnat svenska språket, utan någonstans ger man det ändå det värde som det har. Jag tror att man också behöver titta på att göra det till ett nationellt minoritetsspråk, för att säkerställa att vi inte bara ser det som ett kommunikationsstöd för dessa personer. Det är viktigt att utreda om teckenspråket kan erkännas som ett nationellt minoritetsspråk. Jag tror att det skulle vara viktigt för den här gruppen att känna att den erkänns som en grupp som har ett fullvärdigt språk.

Ja, jag kan absolut återuppta mina frågor om utbildning och dövas inkludering i utbildningsvärlden med ansvarig minister. Därmed vill jag tacka för den här debatten.