Fru talman! Tack, Nadja Awad, för detta engagerade inlägg! I stort delar jag ledamotens uppfattning om att det ser väldigt olika ut. Ledamoten är medveten om, tror jag, att enligt lagen är LSS ett kommunalt ansvar. Det innebär att kommunerna har ansvaret för att tillse att personers individuella behov tillgodoses.

Jag vet inte om ledamoten har föreslagit att LSS-lagstiftningen ska övergå till att bli nationell. Vad jag har hört är kommunerna fortfarande intresserade av att fortsätta ha självstyre, vilket gör att det ligger ett oerhört stort ansvar på kommunerna att leva upp till detta.

När det handlar om olika insatser och den oro ledamoten beskriver instämmer jag. Regeringen gör därför en rad insatser. Vi arbetar med en strategi för att se till att det inte ska bero på i vilken del av landet man bor om man får behovet av hjälpmedel tillgodosett. Det ska se mer likartat ut.

Lagstiftningen är utformad på det sättet att regionerna har ansvar för vissa delar och kommunerna har ansvar för andra. Jag har haft många möten, bland annat med Sveriges Arbetsterapeuter, och jag kan berätta för ledamoten att de har drivit frågan om att det ska finnas en strategi och en handlingsplan. De anser att det är nödvändigt och att det kommer att påverka verksamheten. Jag har väldigt stor respekt för de yrkesgrupper och professioner som arbetar med de här frågorna och det de efterfrågar. Det är därför jag har en pågående dialog med dem hela tiden.

När ledamoten tar till sådana brösttoner som hon har tagit för vana att göra allt oftare tittar jag lite grann på de år då ledamoten och ledamotens parti hade möjlighet att påverka. För det är ju inte så – även om man kan tro det när ledamoten orerar om saken – att den här situationen har uppstått efter oktober 2022. Det är en utveckling som har pågått under ganska lång tid.

Det är intressant att ställa sig frågan vad som gjordes under de åtta år ledamoten och ledamotens parti hade stor påverkan på politiken. Man måste faktiskt dömas efter vad man gör. Det är ju vad ledamoten vill göra med den nuvarande regeringen. Men vad hände egentligen under de år då ledamotens parti hade möjlighet att påverka den socialdemokratiska regeringen och utgjorde regeringsunderlag för dem?