Fru talman! Tack, Marianne Fundahn, för den här interpellationen!

Det här är en fråga som berör många. Den berör såklart Swedavia. Det är därför jag är här; jag har ansvar för de statliga bolagen. Men den berör också väldigt många som tidigare har flugit till exempel från Bromma men som i dag inte kan göra det. Det är ju ganska tomt där, så att säga. Jag förstår frågan, och jag förstår att den är viktig för många.

Jag skulle vilja understryka någonting som jag tycker är väldigt viktigt här. Det handlar delvis om mer än Bromma, men jag vill ändå säga detta. Brommas framtid är en viktig fråga. Jag är glad för att vi inte stressar igenom detta, så att säga. De beslut som regeringen tar för Bromma och andra flygplatser kommer ju att vara väldigt svåra att backa tillbaka. Därför utreds frågan på det sätt som nu görs.

Jag är ansvarig för bolagen. Jag vet att Swedavia och hela den här branschen har det väldigt tufft. Efter pandemin har helt nya förutsättningar tagit form. Nya resmönster, flygskatt och mycket annat har påverkat inrikesflyget. När det gäller just Swedavia, fru talman, ska jag bara säga att de fram till pandemins utbrott för sex år sedan hade en positiv utveckling av både omsättning och lönsamhet. Nu ser de återigen en mer positiv utveckling i takt med att återhämtningen ändå kommer. Men det är fortfarande väldigt tufft, och återhämtningen går långsamt.

När det gäller själva den operativa verksamheten och Swedavias ekonomi är det ledningen och bolagets styrelse som har att hantera detta. Det är självklart att det här påverkar bolagets verksamhet. Men det är också så att ett för snabbt beslut – oavsett vad det beslutet blir vad gäller Bromma – kan få förödande konsekvenser för både bolaget och annat. Jag känner mig väldigt trygg i att regeringen i lugn och ro – man är inte långsam men eftertänksam – jobbar med den här frågan. Jag känner mig också väldigt trygg i att Swedavias styrelse och ledning mycket väl klarar av att hantera den här situationen.