Fru talman! Jag kan förstå att detta väcker vissa frågor. Jag ska se om jag kan lägga ut texten något ytterligare.

Återigen: Regeringen, och inte minst jag personligen, värnar verkligen kooperativ och socialt företagande. Det är en form som vi diskuterar alldeles för sällan i Sverige. Jag har själv extremt goda erfarenheter av den från min tid som kommunpolitiskt aktiv i Uppsala kommun och önskar att fler skulle upptäcka värdet av den, inte minst om man önskar vara med och bidra i vår gemensamma välfärd på ett annat sätt än genom den mer fyrkantiga aktiebolagsformen.

Jag tycker också att Eva Lindh gör en välgärning med det stora antal exempel hon radar upp här i kammaren. Det ger en inblick i det breda spektrum som kooperativ finns inom men också i vilka annorlunda funktioner och behov de många gånger fyller och möter. De kan verkligen skapa arbetstillfällen och inte minst bära upp lokal service och bidra till livskraft i lokalsamhällen genom att fylla en alldeles särskild funktion bortanför företagandet i stort.

Om man då ser till statens uppgift i detta kan man konstatera att företagsfrämjandet behöver hålla ihop och vara rättvist. När vi använder skattebetalarnas pengar för att stödja företagande menar jag att principen behöver vara att likartad verksamhet också behandlas lika. Om staten bygger permanenta särlösningar för en viss organisationsform riskerar stöd att bli en fråga om formalia i stället för en fråga om effekt och nytta. Det leder lätt till ett system som är svårt att överblicka och vari det blir svårt att prioritera, vilket gör systemet svårt att motivera långsiktigt.

Vi menar att det inte har funnits fog för att ha en helt separat lösning för detta utan att det bör hanteras inom ordinarie system för likartad verksamhet. Statens stöd behöver vara generella och associationsneutrala, och det betyder också att alla ska omfattas av samma breda företagsfrämjande på samma villkor.

Detta är inte en ändring som vi gör lättvindigt. Det är också en anledning till att vi har så god framförhållning att detta inte träder i kraft förrän nästa år.