Herr talman! Herregud, det där lät lite bittert. Men det kanske man inte får säga här i talarstolen.

När det nu äntligen blivit betydligt billigare för människor att tanka drivmedel, låt mig påminna ledamoten om hur reduktionsplikten såg ut. Den hade kommit i en bana som gjorde att vi hade bland de allra högsta drivmedelspriserna i Europa. Den bröt vi. Vi fick kritik från Vänsterpartiet och många andra partier, men det underlättade för människor.

Med skattesänkningar och sänkt reduktionsplikt har priset gått ned. Självklart finns en dimension av världsmarknadspriser. Jag har aldrig sagt något annat. Men vår politik har gjort skillnad.

Sedan tänker jag att det kan vara bra att veta vad som utmärker svensk ekonomi generellt. Oavsett om det är Nooshi Dadgostar eller jag som ska vara finansminister nästa mandatperiod är det bra att förstå det.

Sverige är en räntekänslig ekonomi som inget annat europeiskt land. I Sverige har väldigt många människor höga bolån. Man har rörlig ränta. Medan ungefär 80 procent av amerikanerna, som har nämnts, har 30-åriga bindningstider – tyskarna ligger också någonstans åt det hållet – har man i Sverige fram till den höga inflationen ofta haft rörliga eller ganska korta bindningstider.

Vad händer då när man höjer räntan för att få ned inflationen, som är det sämsta som kan hända för svenska hushåll? Säg att man höjer räntan från 1 till 5 – det låter kanske inte så mycket för oss som är 50-plus och vet att den var väldigt hög längre tillbaka. Men har man då ett lån på 2, 4, 8 eller 10 miljoner, vilket många unga familjer har exempelvis här i Stockholm, minskar såklart konsumtionsutrymmet. Det är alldeles självklart. Det var bland annat därför det var så viktigt att pressa ned inflationen så att räntorna kunde komma ned och man kunde underlätta för människor.

Tack för debatten, kära ni!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.