Fru talman! Jag bor på den svenska västkusten, i Tanums kommun. Jag är säker på att ministern väl känner till hur villkoren är där. Det är små orter som blommar upp på sommaren, då invånarantalet femdubblas. Lägg därtill fullbelagda båthamnar, knökfulla campingplatser och fullt med turister och badgäster.

Under vinterhalvåret sliter lokalpolitikerna med sviktande befolkningsunderlag, små skolenheter och dyr va-taxa. Bostadspriserna är höga och inkomsterna ganska låga.

I en av orterna i Tanums kommun, Gerlesborg, tog lokalbefolkningen själv tag i situationen. När marknaden inte ville bygga lägenheter för åretruntboende eftersom det inte ansågs vara lönsamt gick ideella krafter ihop. År 2018 stod ett hus med upplåtelseformen kooperativ hyresrätt på plats. Man gjorde helt enkelt detta för att kunna bo kvar i sin hembygd.

Det här är ett av många tydliga exempel på kooperationens betydelse på landsbygden. Ett annat fint exempel finns på en annan plats i Sverige. Det är Ramsbergs Handel, en butik som ägs gemensamt av 300 medlemmar. Också detta är ett initiativ utifrån att man har accepterat faktum: Antingen försvinner butiken eller så tar man saken i egna händer. Ramsviks Handel valdes dessutom till Årets kooperativ i Sverige 2025.

Hemma hos mig i Tanums kommun råder bred politisk samsyn på att kooperativa boendelösningar är både välkomna och nödvändiga. Det gäller inte minst i ett område där bostadspriserna är höga och möjligheten till helårsboende är avgörande för att kommunen ska kunna fungera.

Att det nu dessutom finns långtgående planer på fler kooperativa hyresrätter visar att viljan att gå vidare är stark och att kooperation kan vara en långsiktig väg framåt för levande kustsamhällen året runt.

Även om engagemanget lokalt är starkt krävs långsiktiga stödstrukturer för att den här typen av initiativ ska bli möjliga. Kunskapen om kooperativt företagande är låg i Sverige. Just därför blev jag uppriktigt förvånad när regeringen i december valde att fatta beslutet att upphäva förordningen om kooperativ utveckling.

Förordningen har utgjort grunden för det statliga stödet till Coompanion, den organisation som runt om i Sverige ger rådgivning och stöd till människor som vill starta och driva kooperativa företag. Genom 25 regionala organisationer har Coompanion byggt upp en stabil och fungerande stödstruktur för lokal utveckling och en expertis när det gäller att stödja och utveckla kooperativa företag i hela landet.

Det regeringen gör är att riva ned den infrastruktur för kooperativt företagande som byggts upp under lång tid och som i praktiken är avgörande för att människor ska kunna förverkliga idéer om boende, service, jobb och välfärd.

Liksom tidigare talare Eva Lindh förstår jag faktiskt inte vad ministern ger uttryck för när hon svarar att man gör detta för att pengar ska användas effektivt och för att minska krångel. För mig låter detta mer som en allmänt hållen formulering än som en underbyggd slutsats.

Min fråga till ministern är därför hur hon och regeringen ser på kooperativt företagande och om regeringen har några konkreta initiativ för att stärka kunskapen om kooperativa företag som en viktig del för att hela landet ska leva.