(Applåder)

Herr talman! Ingen uppgift är lika viktig för den här regeringen som landets säkerhet och medborgarnas trygghet. I ett av världens mest jämställda länder ska en kvinna inte behöva frukta för sitt liv på väg hem på kvällen eller i sitt eget hem.

Därför bekämpar vi nu våldet mot kvinnor med precis samma kraft som vi bekämpar de kriminella gängen. Vi inför ett nytt straff – säkerhetsförvaring – som gör att pedofiler, serievåldtäktsmän och män som mördar kvinnor kan komma att aldrig mer släppas ut. Vi gör så att upprepade grova våldtäkter ska kunna leda till livstids fängelse, även när livstid inte finns i straffskalan för det enskilda brottet.

Om den här nya kriminalpolitiken borde vi kunna vara eniga. Men på vänstersidan vill de tvärtom avskaffa livstidsstraffet helt och hållet. När Magdalena Andersson satt i regering krävde vi just säkerhetsförvaring för riktigt farliga brottslingar. Då blev svaret från dåvarande justitieminister Morgan Johansson nej. Ingen var förvånad. Nu, i opposition, är det lätt att prata. Men det är när man regerar landet som förmågan att få någonting gjort prövas. Socialdemokraternas kriminalpolitik är ungefär som att luta sig mot ett duschdraperi.

Det spelar roll vem som regerar Sverige. Nu ändrar vi de lagar som den förra regeringen inte kunde, inte ville eller inte vågade ändra.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg, Marie-Louise Hänel Sandström, Thomas Ragnarsson, Johanna Rantsi och Oliver Rosengren (alla M).