(Applåder)

Herr talman! Klimatkrisen är inte ett framtida hot. Den är här och nu. Det har jag stått och sagt i den här kammaren i debatt efter debatt. Men det verkar inte spela någon roll hur många gånger Ulf Kristersson kritiseras. Han kritiseras inte bara av mig utan också av EU, OECD och olika experter och forskare. Det verkar heller inte spela någon roll hur många extremväder som drabbar människor, företag och kommuner runt om i Sverige eller hur många jobbskapande industrisatsningar som skjuts på framtiden. Han viftar bort ansvaret och leder en regering som monterar ned klimatpolitiken bit för bit. Det här – vänner – är motsatsen till hur en ansvarstagande statsminister borde agera.

(Applåder)

Regeringen har aktivt höjt utsläppen, dragit undan mattan för de företag och kommuner som vill ställa om, skrotat styrmedel som fungerar, bromsat investeringar i förnybar energi och gjort det dyrare för både vanliga människor och företag att göra klimatsmarta val. Det här är ett historiskt misslyckande.

Medan andra länder har fritt spelrum att rusa fram i den gröna omställningen tvekar Sverige. Det är obegripligt, för sanningen är att vi har allt att vinna på att ställa om. Vi har kompetensen. Vi har industrin. Vi har forskningen. Vi har företagen som vill leda utvecklingen. Och det är här framtidens jobb skapas – i fossilfritt stål, i cirkulär ekonomi, i hållbara transporter. Men regeringen fortsätter att sticka huvudet i sanden, som om verkligheten skulle förändras för att de blundar för den. När regeringen sviker klimatpolitiken sviker de också svensk konkurrenskraft, människor som vill ha trygga jobb och unga som med rätta kräver att politiken tar ansvar för deras framtid.

Vänner! Vi kan välja att blunda, backa och bromsa som regeringen gör. Eller så kan vi välja att leda, investera, ta ansvar, ge unga framtidstro och satsa på Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Många dödas nu i Iran i vad som beskrivs som ett riktigt blodbad i folkets kamp mot den orättfärdiga regimen. Kina trappar upp. Ryssland för krig i vårt närområde. Och ett alltmer oberäkneligt USA inte bara hotar sina allierade och riktar in sig på Grönland utan lämnar också det internationella klimatsamarbetet.

Dagens Europa kläms mellan olika intressen. Det handlar om makt, land och naturresurser. Vad som nu behövs är internationellt ledarskap. Vi i Sverige ska göra vad vi kan. Vi brukade vara en stark röst i världen som fick plats i de viktiga rummen. Tyvärr har regeringens vacklande ledarskap försvagat den bilden av vårt land – med ett slaktat bistånd, minskat internationellt engagemang och mindre klimatledarskap. Men vi kan om vi vill. Det är dags att vi kavlar upp ärmarna igen.

(Applåder)

Herr talman! Klimatomställningen är nödvändig, rent av oundviklig. Och den måste ske rättvist. Just rättvisan saknas i svensk politik i dag. Vi ser ett Sverige som slits isär, med växande ekonomiska klyftor. Skillnaden mellan stad och land ökar. Sverige är i dag ett land där vart åttonde barn lever i fattigdom. Det är oanständigt.

Allt fler människor känner otrygghet. Kommer jag att kunna köpa ordentligt med mat till mina barn i slutet av månaden? Kommer jag att få ett jobb när mitt vikariat tar slut? Efter snart en mandatperiod med den här regeringen upplever alltför många att politiken inte längre är till för dem. Det måste vi vända.

Herr talman! För Miljöpartiet är det självklart. Klimatpolitiken måste gå hand i hand med en stark politik för rättvisa och jämlikhet.

(Applåder)

Herr talman! När vi satsar på klimatomställningen stärker vi svensk ekonomi och skapar jobb runt om i Sverige. Med billig kollektivtrafik och tåg som fungerar stärker vi både klimatarbetet och underlättar människors vardag. Med energieffektivisering sänker vi utsläppen och elräkningarna. Det är så vi bygger ett hållbart samhälle.

Herr talman! Miljöpartiet vet att omställningen kräver ett politiskt ledarskap som vågar tänka större. Jag kommer att fortsätta att säga som det är: Fortsatt fossilberoende är dyrt, farligt och ansvarslöst, och därför måste vi politiker se till att alternativen finns i stället för att lämpa över ansvaret på varje individ.

Miljöpartiet väljer ett Sverige som tar klimatkrisen på allvar, som håller ihop och som inte slits isär. Det är inte bara nödvändigt. Det är också möjligt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Leila Ali Elmi, Janine Alm Ericson, Mats Berglund, Camilla Hansén, Daniel Helldén, Annika Hirvonen, Rebecka Le Moine, Katarina Luhr, Emma Nohrén, Amanda Palmstierna, Jan Riise, Jacob Risberg, Nils Seye Larsen, Malte Tängmark Roos och Ulrika Westerlund (alla MP).