(Applåder)

Herr talman! Det stormar i Tidöregeringens Sverige. Under julhelgen drabbades landet av flera kraftiga stormar. Fyra människor miste livet, och tiotusentals hushåll blev utan el i dagar, ibland veckor. Människor satt – några sitter fortfarande – i kyla och mörker. Skadorna på gårdar och skogar kommer att ta år att reparera.

Ändå gick det ganska obemärkt förbi. Det skrevs om trafik- och passagerarkaos. Men människors säkerhet och försörjning hamnade i skymundan samtidigt som debatten på ledarsidor handlade om snöröjningen i Stockholms innerstad. Det säger något om perspektivet i svensk debatt.

Skillnaden mellan att vänta på plogbilen och att sakna el, värme och möjlighet att ringa 112 är skillnaden mellan irritation och otrygghet. En sak blir tydlig: Om hela Sverige ska fungera kan landet inte styras från innerstaden.

Herr talman! I Tidöregeringens lite kylslagna Sverige ska mer makt flyttas till huvudstaden och Regeringskansliet. Jag förstår frestelsen. Det låter så enkelt. En fjärdedel av servicekontoren på landsbygden har lagts ned. Den lokala självbestämmanderätten ska minska, och all vård och skola ska centraliseras.

Men det är inte brist på statlig styrning som gör att man får vänta på en läkare. Det är inte avsaknaden av detaljerade direktiv som gör att elever lämnar skolan utan godkända betyg. Problemet är inte för lite centralisering. Problemet är för lite tillit till människor, till lokalsamhällen och till företag.

I Centerpartiets Sverige går vi i motsatt riktning. Vi bygger styrka underifrån. Vi ger tillbaka makt och pengar till lokalsamhällen. Vi lyssnar och försöker förstå hur förskola, skola och vårdcentral kan drivas lokalt.

Vi vet att utan landsbygden stannar Sverige. Men för att Sverige ska fungera krävs mer än fungerande system. Det krävs framtidstro. Och framtidstro börjar med jobb.

(Applåder)

Det blåser även kalla vindar på den svenska arbetsmarknaden. En halv miljon människor är arbetslösa. Bakom varje siffra finns en människa som väntar på att livet ska börja eller fortsätta. För det är inte bara personer som har bristande kunskaper i svenska som står utan jobb. Det är också nybakade akademiker och erfarna chefer i medelåldern.

Att gå från arbetslöshet till jobb förändrar precis allt för individen, för familjen och för samhället. Om vi bara kunde nå halva EU-snittet i arbetslöshet skulle statskassan ha ungefär 45 miljarder mer. Det motsvarar 55 000 sjuksköterskor eller lärare.

Majoriteten av alla nya jobb skapas i små och växande företag. Det är där unga får sina första jobb och långtidsarbetslösa får en ny chans. Men då måste politiken också göra sitt: sänka kostnaderna, minska krånglet och se till att företagen hittar rätt kompetens.

Herr talman! Jobben måste bli fler samtidigt som utsläppen går ned. Det finns ingen motsättning. Det är ganska många som säger att klimatet är dåligt för företagen och att ambitioner skulle bromsa tillväxt. Vi menar tvärtom.

Det verkliga hotet mot svensk konkurrenskraft är brist på visioner och brist på ambitioner. Är det någonting den här regeringen saknar är det klimatambitioner.

När vi gemensamt arbetar med ett tydligt mål, då händer någonting. Då frigörs innovationskraft. Då nästan överraskar vi oss själva med vad ett litet land kan åstadkomma när briljanta entreprenörer, stark industri och världsledande teknik drar åt samma håll.

Herr talman! När stormarna viner över vårt land påminner det oss om att Sverige måste fungera överallt och alltid. Det är inte ödet som avgör vår framtid utan våra val.

Vi i Centerpartiet väljer framtidstro. Våra vallöften är tydliga: Jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och hela Sverige ska fungera.

(Applåder)

I detta anförande instämde Alireza Akhondi, Madeleine Atlas, Christofer Bergenblock, Daniel Bäckström, Martina Johansson, Mikael Larsson, Stina Larsson, Helena Lindahl, Rickard Nordin, Niels Paarup-Petersen, Anne-Li Sjölund, Helena Vilhelmsson och Anders Ådahl (alla C).