Herr talman! Notera att jag sa jämställdhetsreform.

Vi har genomfört reformer i Sverige förut. Att vi har den jämställdhet vi har beror ju på att kvinnor i Sverige för väldigt länge sedan gick från att vara hemmafruar till att komma ut på arbetsmarknaden. Den allra största reform vi genomfört, som fått genomslag på detta, är att ta bort sambeskattningen.

Jag vet det, för min mormor var en av dem som inte kom ut på arbetsmarknaden när man tog bort detta. Hon hade viljan och drömmen och pratade under hela sitt liv om att hon hade velat starta eget, men hon hade inte självförtroendet. För min familj blev det fattigt. Min morfar svetsade på kvällarna för att kunna sälja ljusstakar och stod på torget och sålde tomater på helgerna. Men för jämställdheten i stort var detta ett av de absolut viktigaste stegen.

Om jag ska vara ärlig tror jag att det kommer att vara svårt för en del kvinnor att ta de här stegen. De ska få all den hjälp de behöver. Jag tror dock att det här för jämställdheten överlag – särskilt med fokus på utrikes födda kvinnor – är en oerhört viktig jämställdhetsreform.

Jag anklagar bokstavligen oppositionen för att ha en nedlåtande kvinnosyn när det gäller utrikes födda kvinnor. Varför skulle inte de klara att ta sig in på arbetsmarknaden och bli ekonomiskt självständiga, och därmed mindre beroende av männen, och då löpa mindre risk att bli utsatta för ännu mer ekonomiskt våld? Svenska kvinnor klarade det. Det var svårt, men de klarade det. Jag har fullt förtroende för att utrikes födda kvinnor med hjälp, stöd och utbildning också kommer att klara den här resan.

Ledamoten hänvisar till att det inte går. Vi vet dock mycket väl – och det vet oppositionen också – att det finns jobb som inte fylls av människor som vill jobba. Men om man får det stöd man behöver för att bli anställbar och får de ekonomiska incitamenten, precis som när vi avskaffade sambeskattningen och det blev för dyrt att vara hemma, tror jag att även utrikes födda kvinnor kommer att klara det här. Det är jag övertygad om.

(Applåder)