Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag vill återigen säga att vi delar uppfattning om väldigt mycket när det gäller att mycket mer måste göras, och vi är lika bekymrade över att kvinnor i Sverige i dag fortfarande har det som de har det.

Flera ledamöter har nämnt vikten av ekonomisk självständighet. Som vi redan har konstaterat är det allra bästa att man som kvinna har en egen ekonomi. Även om man är gift och lever med någon behöver man då inte ens ha gemensam ekonomi, för man kan fatta sina egna beslut och bara ha det man bestämmer sig för gemensamt. Men för att det ska kunna ske måste ju kvinnor i mycket större utsträckning komma i arbete.

Den här regeringen satsar både på utbildning och på att stärka kompetensen för att människor ska bli anställbara. Vi genomför som sagt också en bidragsreform som jag verkligen ser som en av årtiondets största jämställdhetsreformer. Den kommer framför allt att nå många utrikes födda kvinnor. En av de viktigaste delarna i det här är det aktivitetskrav som reformen kommer att innefatta. Det är en del i att låta kvinnor få stöd i att höja kompetensen; det ska ju vara meningsfulla aktiviteter som stärker en på arbetsmarknaden.

Det är också en väldigt viktig del i att ge stöd till många av de utrikes födda kvinnor som hålls hemma av sina män. Med de här ekonomiska incitamenten och de krav som faktiskt kommer får de möjlighet att äntligen komma ut och stärka sig och få en chans på arbetsmarknaden. Det är den allra bästa grunden för kvinnors ekonomiska självständighet och egenmakt.

Jag undrar hur ledamoten ser på detta. Jag uppfattar det bokstavligen som en nedlåtande kvinnosyn från oppositionens sida när det gäller att dessa kvinnor inte skulle klara den här omställningen. Jag önskar en kommentar från ledamoten kring detta.