Herr talman! Vi har i stort sett alltid vetat att samhället inte klarar av sitt uppdrag att skydda kvinnor från våld, vare sig i hemmet eller ute. Detta visar sig gång på gång. Den senaste tiden har vi åter blivit akut medvetna om det i och med morden i Rönninge och Boden, som var ytterst tydliga och förfärliga exempel.

Våld mot kvinnor behöver inte alltid innebära bara ond bråd död, utan vi vet att det också kan ta sig många andra uttryck bakom stängda dörrar. Kvinnor har länge vittnat om olika bestialiska saker som hänt dem – saker vi knappt kan tänka oss – men också om ett smygande, psykiskt våld som förstör livet men som oftast undgår uppmärksamhet i medier eller från oss i politiken. I detta ligger också det ekonomiska våldet, som kanske har fått minst uppmärksamhet av alla former. Få når ut med sina röster.

En av dem som gjort det är Emma från Halland, som i Sveriges Television berättade om en relation där kontrollen inte bara handlade om hot eller fysiskt våld utan också om hennes grundläggande förmåga att ha makt över sin egen ekonomi och därmed sitt eget liv. Emma beskrev hur hennes partner systematiskt tog över kontrollen över hennes pengar och tillgångar, vilket i praktiken gjorde det omöjligt för henne att lämna relationen. I dokumentären talade hon om hur ekonomiskt våld stärkte kontrollen och försvårade hennes möjligheter att frigöra sig också långt efter att hon hade lämnat honom.

Ekonomiskt våld kan ta sig uttryck på många sätt. Partnern kan exempelvis hindra den utsatta från att arbeta eller studera, ta lån i hennes namn, hindra henne från att ha eget bankkonto eller tvinga henne att redovisa vartenda öre hon spenderar. Många kvinnor i Sverige lever i relationer där de inte längre har tillgång till sina egna pengar, trots att relationen till det yttre kan se ut som ett helt vanligt parförhållande.

Tyvärr är detta vanligare än man kan tro. Många har nämnt den otroligt alarmerande siffran i Riksrevisionens rapport, att minst en av åtta kvinnor i Sverige har utsatts för ekonomiskt våld av en partner och att det ofta sker i samverkan med annat våld och annan kontroll.

Våldet mot kvinnor måste upphöra i sin helhet, och då måste vi också erkänna detta våld, synliggöra det i lagar och strategier, utreda brotten och förstärka stödet till dem som drabbas.

Ekonomiskt våld i nära relation drabbar alltså tusentals människor, oftast kvinnor, varje år. Riksrevisionens rapport visar att statens insatser hittills varit otillräckliga, och det vet vi också från verkligheten.

Ingen regerings styrning har uppmärksammat ekonomiskt våld i tillräckligt hög grad. Som vi har pratat om saknas en samlad nationell strategi där ekonomiskt våld framgår som en egen våldsform bredvid fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Det saknas också systematisk uppföljning av lagstiftningsbehov och myndighetsarbete.

Det faktum att ekonomiskt våld sällan definieras och beaktas i lagstiftning och myndighetsuppdrag betyder i praktiken att människor som utsätts för dessa handlingar inte erbjuds tillräckligt stöd och skydd. Det betyder också att rättsväsendet i många fall inte får resurser eller mandat att utreda dessa brott som det de är, nämligen våld i nära relation.

Vi i Miljöpartiet har länge jobbat för att ekonomiskt våld i strategier, lagar och myndighetsuppdrag ska erkännas som en egen form av våld. Vi måste se till att kunskapen om detta våld ökar i hela samhället – bland myndigheter och i rättsväsen, socialtjänst och civilsamhälle.

Miljöpartiet vill därför att vi här i riksdagen ska besluta om en särskild utredning om just ekonomiskt våld i nära relationer – en utredning som kan ge ett helhetsperspektiv på detta problem, kartlägga hur våldet tar sig uttryck och föreslå lagstiftnings- och regelverksförändringar som faktiskt skyddar de utsatta.

Vi vill att riksdagen beslutar att inkludera ekonomiskt våld som en egen form av mäns våld mot kvinnor i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa våld i nära relationer. Det är inte tillräckligt att se det som en del av det psykiska våldet, utan det måste tydliggöras systematiskt och konsekvent.

Vi vill också att riksdagen beslutar att öka stödet till våldsutsatta – särskilt kvinnor – som drabbas av det ekonomiska våldet. Det gäller stöd för att återta ekonomisk självständighet, skuldrådgivning, trygghet i bostadssituationer och stöd genom rättsprocesser.

Ekonomiskt våld handlar om människors grundläggande förmåga att bestämma över sina egna liv och om friheten att leva självständigt utan att vara fångad i skulder, manipulation och kontroll.

Riksrevisionen har påpekat att regeringen inte heller har följt upp behovet av lagstiftningsåtgärder tillräckligt, trots att det finns regelverk som i dag faktiskt underlättar utövandet av ekonomiskt våld. Det ger otillräckligt skydd mot utsatthet.

Jag tycker att det låter som att vi i kammaren i dag är överens om att det är en skam att personer i Sverige fortfarande kan lämnas med skulder de inte orsakat, med otillräckligt stöd för att återta kontrollen över sina liv och utan tydlig rättslig hjälp att komma bort från sina våldsutövare. Vår ambition som riksdag måste ju vara att förhindra alla former av våld, inklusive ekonomiskt våld, och att säkerställa att alla som utsätts får det skydd, den upprättelse och det stöd de förtjänar.

Jag är glad att regeringen också tar mäns våld mot kvinnor på stort allvar. Vi i Miljöpartiet står också bakom den nollvision man har presenterat. Vi ser fram emot den nya strategin. Vi skulle ha fått vissa besked i dag, men det visade sig att de har skjutits på framtiden. Vi hoppas dock att det innebär att vi tillsammans kan göra strategin till ett kraftfullt verktyg för att skydda kvinnor.

Jag vill också yrka bifall till Miljöpartiets reservation 10, huvudsakligen. Vi vill att regeringen i det fortsatta arbetet ser till våra förslag, och andra förslag som har tagits upp i kammaren i dag, för att åtgärda de brister som både Riksrevisionen och kvinnor runt om i Sverige upplever.

Ekonomiskt våld är våld. Det skadar människors liv och trygghet och deras möjligheter att bygga en ljus framtid. Allt våld mot kvinnor måste upphöra – även detta. Jag är tacksam för att Riksrevisionen har gjort den här rapporten och den granskning som har satt fingret på det vi i Miljöpartiet har sagt länge: att vi nu måste arbeta tillsammans för att minska utsattheten och stoppa män från att ekonomiskt och på alla andra sätt kontrollera kvinnors liv.

(Applåder)