Herr talman! Tack, ledamoten, för ett väldigt fint tal! Jag håller med om allt som sades om vikten av att skydda kvinnor mot ekonomiskt våld och mot våld överlag.

När jag hör Vänsterpartiets politiker prata om våld mot kvinnor känner jag ofta samhörighet och att vi verkligen vill driva arbetet framåt tillsammans och skydda kvinnor och barn på riktigt. Under många år – även innan jag blev politiker – har jag dock blivit besviken på både den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.

Det pratas mycket. Jag håller med om precis allt som ledamoten sa; jag känner att vi vill precis samma sak och att vi gemensamt månar om kvinnorna. Jag har dock blivit besviken så många gånger därför att Vänsterpartiet inte har varit berett att gå fram med åtgärder, framför allt straffskärpningar eller förändringar av straff, för att också i realiteten skydda kvinnor.

Ledamoten undrade vem som vågar, och så är det ju verkligen. Vem vågar? Ekonomiskt våld är huvudämnet i dag, men Riksrevisionen och vi andra vet att de här våldsformerna samverkar. För att en kvinna ska våga och kunna komma undan ekonomiskt våld, som nästan alltid är relaterat till fysiskt våld eller andra typer av våld, måste hon våga lita på att samhället backar upp.

Ett exempel är de straff som den här regeringen nu vill införa. Grova våldtäkter som upprepas ska exempelvis ge livstids fängelse. Vänsterpartiet vill avskaffa livstids fängelse, kan man läsa på hemsidan. Partiledaren säger något annat. Var står Vänsterpartiet när det gäller detta?