Herr talman! Jag står självklart bakom Sverigedemokraternas följdmotion i sin helhet, men eftersom det är kutym att man yrkar bifall till endast en reservation yrkar jag bifall till reservation 4.

Jag skulle vilja börja med att säga att den här regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har gjort och gör väldigt mycket inom områden som handlar om mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck och så vidare. Men det finns mer att göra.

I dag behandlar vi regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport. Den ger sken av att frågan om ekonomiskt våld i nära relationer är färdigbehandlad. Regeringen konstaterar egentligen att ärendet är helt slutbehandlat. Det är ett mycket långtgående ställningstagande, och det är just därför som Sverigedemokraterna har valt att lämna in en följdmotion och reservera sig i det här betänkandet.

Riksrevisionens rapport lämnar nämligen inget utrymme för den slutsats som regeringen drar. Tvärtom visar rapporten att statens arbete mot ekonomiskt våld präglas av grundläggande brister. Den visar på brister i styrning, brister i samordning, brister i uppföljning och brister i regeringens egen kontroll över hur myndigheternas uppdrag faktiskt genomförs.

Ekonomiskt våld, herr talman, är inget nytt fenomen. Nej, det är ett område som länge har behandlats som ett bihang till annat våld. Riksrevisionens rapport visar tydligt att detta har fått konsekvenser. När ekonomiskt våld inte definieras tydligt, inte syns i statistik och inte beaktas i lagstiftningsprocesser och när ansvarsfördelningen är oklar blir statens insatser fragmentariska. Och när statens insatser är fragmentariska blir de utsatta ensamma.

Herr talman! Det är faktiskt väldigt viktigt att förstå vad ekonomiskt våld innebär i praktiken. Det handlar om en människa som förlorar kontrollen över sitt eget liv och om skulder som byggs upp i den utsattas namn. Det handlar om bankkonton som spärras, om ersättningar som hålls tillbaka och om försörjning som systematiskt saboteras. Det handlar också, herr talman, om att varje försök att ta sig ur en sådan relation möts av nya ekonomiska hinder.

Mot den bakgrunden är det faktiskt väldigt anmärkningsvärt att regeringen i sin skrivelse inte presenterar några nya åtgärder. I stället hänvisar man till redan beslutade uppdrag och till arbete som pågår. Men, herr talman, Riksrevisionens kritik handlar inte om att ingenting görs, för saker görs.

Kritiken handlar om att regeringen inte har säkerställt och följt upp tidigare uppdrag på ett tillräckligt sätt. Man har inte analyserat resultaten, inte säkerställt samordning mellan berörda departement och inte utvärderat om styrsignalerna har lett till faktiska förbättringar för de utsatta.

Herr talman! Det är allvarlig kritik, och den är riktad direkt mot Regeringskansliet. Trots detta väljer regeringen att betrakta ärendet som avslutat. Det är i praktiken ett sätt att avfärda Riksrevisionens iakttagelser. Det är att säga att de brister som har identifierats inte kräver politisk handling.

Sverigedemokraterna håller inte med om det. När Riksrevisionen pekar på systemfel har vi en skyldighet att agera. Då handlar det inte om att hänvisa till ambitioner utan om att ta ansvar för styrningen. Detta innebär att tydligt peka ut ansvariga aktörer, säkerställa samordning och kräva uppföljning som fokuserar på resultat och inte bara på genomförda aktiviteter.

Vår följdmotion har därför ett tydligt syfte: Den pekar på det som saknas och vad som behöver göras för att staten inte ska fortsätta att svika människor som lever under detta ekonomiska förtryck.

Herr talman! Vi pekar på behovet av tydlighet. När myndigheter arbetar utifrån olika definitioner och olika förståelser av ekonomiskt våld blir arbetet spretigt och svårt att följa upp. Vi pekar också på behovet av att se över lagstiftningen eftersom dagens regelverk i flera fall kan utnyttjas av förövare. Vi pekar på behovet av skydd mot ekonomiskt eftervåld, där förtrycket fortsätter långt efter en separation. Framför allt, herr talman, pekar vi på behovet av fungerande styrning.

Detta är vad reservationen vid punkt 4 handlar om. Jag yrkar bifall till denna reservation, som markerar att regeringen inte har tagit sitt ansvar för att leda och samordna arbetet mot ekonomiskt våld. Den markerar att uppdrag inte räcker om de inte följs upp. Den markerar också att Regeringskansliet inte kan undandra sig ansvar när myndigheternas arbete brister och att staten måste sluta nöja sig med processer och i stället börja leverera resultat.

Herr talman! För Sverigedemokraterna är detta en grundläggande princip. Staten ska fungera. Skattefinansierad verksamhet ska ge effekt. När människor söker skydd från våld och förtryck ska de inte mötas av otydliga ansvarsförhållanden och långsamma processer.

Att regeringen i detta läge väljer att avsluta ärendet utan att presentera en tydlig plan för hur Riksrevisionens kritik ska åtgärdas är djupt problematiskt. Det riskerar att cementera ett system där ekonomiskt våld fortsätter att hamna mellan stolarna och där utsatta kvinnor fortsätter att bära konsekvenserna av statens bristande styrning.

Herr talman! Ekonomiskt våld är ofta det som gör våldet möjligt att upprätthålla över tid. Den som saknar ekonomisk frihet saknar ofta också reell möjlighet till självbestämmande. Det är därför staten måste ta denna fråga på största allvar.

Sverigedemokraternas följdmotion och vår reservation vid punkt 4 är ett uttryck för just detta ansvarstagande. Vi anser inte att frågan ska betraktas som slutbehandlad, eftersom problemen kvarstår.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 4.

(Applåder)