Fru talman! Jag vill börja med att tydliggöra att den här debatten handlar om just ekonomiskt våld. Jag tänker hålla fast vid det, för det är en viktig debatt, och dessa frågor förtjänar tid i kammaren.

Det har varit flera debatter i den här kammaren, både före och efter jul, om de frågor ledamoten tar upp, och de kommer att fortsätta under hela våren. Från Socialdemokraternas sida har vi här och i justitieutskottet varit noga med att framhålla att vi också är för straffskärpningarna.

Men den här debatten handlar om ekonomiskt våld, som är omfattande. Kritiken från Riksrevisionen är svidande. Det är detta som regeringen har svarat på i den här skrivelsen. Man saknar faktiskt de ambitioner som krävs. Varför väljer ledamoten att inte diskutera ekonomiskt våld i den här debatten och tala om alla de åtgärder som faktiskt krävs?

Det är jättemånga kvinnor som drabbas av otroligt allvarliga konsekvenser och får leva med skulder långt efter att en relation tagit slut. De får begränsade liv och får leva under förtryck och kontroll, precis som jag har beskrivit.

Mitt svar är att det inte finns några större konflikter när det gäller det som ledamoten tog upp. Men mina frågor handlar fortfarande om ekonomiskt våld. Varför vill man inte kriminalisera ekonomiskt våld om det är så viktigt? Vi anser att det är viktigt – varför anser inte Moderaterna det?

(Applåder)