Fru talman! Jag skulle tro att ”socialavgifter” för många är ett av de kanske träigaste och tråkigaste begreppen i den svenska ordlistan. Det är ett ord som signalerar krångel, kostnader och byråkrati för en del av dem som behöver betala dem varje månad.

Men socialavgifterna är faktiskt bland det viktigaste vi har. Socialavgifterna är det sätt vi har för att finansiera våra gemensamma trygghetssystem, det vill säga sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och pensionen. Det är genom socialavgifterna som vi säkerställer att våra medmänniskor har råd att vara sjuka, har råd att få barn och har råd att sluta arbeta på äldre dagar. De är helt enkelt en av hörnstenarna i den statliga grenen av vårt gemensamma välfärdssystem.

Socialavgifterna finansierar den trygghet – välfärden – som har byggt och format Sverige. Att vi har socialavgifter är helt enkelt nödvändigt för att våra trygghetssystem och vår välfärd ska fungera. Men det är också viktigt att socialavgifterna är anpassade efter de förutsättningar som vi som samhälle har och att de vid behov kan vara flexibla och olika höga i olika sektorer.

Det svenska lantbruket är en avgörande del av vår livsmedelsförsörjning och nationella beredskap. Samtidigt är näringen hårt pressad av ekonomiska utmaningar, hög arbetsbelastning, klimatförändringar och fortsatt fossilberoende.

För att lantbruket ska kunna bidra långsiktigt till både matproduktion och klimatmål krävs politiska reformer som stärker ekonomin, arbetsmiljön och motståndskraften. Ett starkt, hållbart och livskraftigt jordbruk i hela landet är avgörande för både beredskap, klimat och biologisk mångfald.

För att fler unga ska vilja satsa på lantbruk måste det framstå som ett framtidsyrke. Det handlar om att göra det möjligt att ta över gårdar, utveckla nya verksamheter och leva på sitt arbete som bonde. Samtidigt måste villkoren förbättras för de små och mellanstora gårdarna, som är ryggraden i ett levande jordbruk och håller landskapet öppet i hela Sverige.

Miljöpartiet vill bygga en politik som skapar framtidstro, stärker livsmedelsproduktionen och gör det attraktivt för nästa generation att bli lantbrukare. Då kommer vi till kruxet, nämligen att vi behöver tackla svenska lantbrukares stora ekonomiska utmaningar och pressen från höga kostnader.

Att minska kostnaden för att anställa personal är ett viktigt steg för att underlätta för svenska lantbrukare att konkurrera med andra länder. I dag betalar en lantbrukare 31 procent i arbetsgivaravgift, vilket är betydligt högre än EU-snittet.

Vi behöver stärka hela den svenska livsmedelskedjan, från jord till bord, också via hela den breda mångfalden av producenter: mejerier, bryggerier, slakterier, packerier och andra livsmedelsproducenter. Många lantbrukare är också helt beroende av att nästa steg i livsmedelskedjan, förädlare och producenter, finns i närheten. Utan dessa fungerar inte kedjan.

Miljöpartiet vill därför halvera arbetsgivaravgifterna för jordbruks- och livsmedelssektorn. Genom en halverad arbetsgivaravgift gör vi det lönsammare och lättare för alla dessa producenter att tillsammans skapa en stark, välfungerande livsmedelskedja. Om vi inte kan upprätthålla en stabil produktion av mat i fredstid kommer vi att vara extremt sårbara vid en krissituation. Att sänka kostnaden för arbetskraft är ett bra första steg mot ökad självförsörjning.

Fru talman! Ett område där reglerna för socialavgifter i dag är flexiblare finns i föreningslivet inom idrotten, där ersättning till en spelare eller ledare i en ideell idrottsförening får undantas från arbetsgivaravgiften. Det är inte mycket pengar det handlar om – endast en ersättning om upp till ett halvt basbelopp per person och år – men för idrottsklubbarna kan det vara skillnaden mellan att ha och att inte ha en tränare, en materialförvaltare eller en annan ledare för något av ungdomslagen.

Det märkliga är att detta bara gäller idrotten, men inte friluftslivet. Trots att verksamheterna många gånger är likartade eller till och med exakt samma går det en skiljelinje mellan föreningar som är anslutna till Riksidrottsförbundet å ena sidan och föreningar som är anslutna till exempelvis Svenskt Friluftsliv å andra sidan. Det är en orättvis skillnad som skapar sämre förutsättningar för en typ av verksamhet utan rimliga skäl.

Miljöpartiet tycker att detta borde rättas till och göras rättvist genom att undantaget från socialavgiftslagen utökas till att gälla även friluftslivet. Det skulle underlätta för föreningslivet och skapa bättre möjlighet till fritidsaktiviteter, inte minst för barn och unga, till en lägre kostnad.

Uppenbarligen tycker inte Tidöpartierna så eftersom de efter flera års förhalande nu i det här betänkandet, svart på vitt, bekräftar att de vill behålla den orättvisa skillnaden mellan idrott och friluftsliv. Det är ett tråkigt besked som tydligt visar hur lågt regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar friluftslivet. Jag hoppas att alla uppmärksammar detta.

Fru talman! Miljöpartiet kommer alltid att verka för rimliga och rättvisa regler för socialavgifter, och jag yrkar därför bifall till våra förslag i reservationerna 1 och 2.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)