Herr talman! Det är sent, och vi tar ett lite annat grepp.

Vi föreställer oss att vi har tagit över familjegården som står där lika stadigt som när vi var barn. Barnen som nu finns på gården vet att de en dag, om de vill, kommer att ta över. Det är drömmen, men drömmen hotas. För att ta över gården har syskonen köpts ut, vilket krävde stora lån med skogen som pant.

Så kommer beskedet. Skogen får inte brukas. Någon har anmält att det kan finnas en tjäderplats i skogen. Vi har ingen brist på tjäder, tvärtom, men ändå säger Skogsstyrelsen att överklagan ska prövas. Kanske kan skogen aldrig avverkas. Tillgången är därmed värdelös, och gården måste säljas för att undvika konkurs.

Så här ser verkligheten ut för många skogsägare i dag. Vad tänker Amanda Lind göra för att ta skogsägarna ur den här Kafkaartade situationen?

(Applåder)