Herr talman! Ministern inledde med att redogöra för regeringens så kallade inflationsbekämpning. I den diskussionen vill jag tillägga: Hur påverkar det inflationen att man har sänkt skatten för miljardärerna och miljonärerna eller att man har höjt arvoden och politikerlöner, för både ministern själv och riksdagsledamöterna? Samtidigt har man inte gjort någonting för hushållen, som faktiskt är de som har den största köpkraften här i landet. Det är de som kommer att konsumera, och det är det som bekämpar inflationen. Den satsningen har över huvud taget varit helt frånvarande under den här regeringen.

Men nu, herr talman, börjar saker och ting hända, säger ministern. Ett exempel är den halverade matmomsen, som riskerar att bli ett Icabidrag. Man säkerställer inte att den oligopolliknande marknaden bryts upp och att matjättarna ser till så att matpriserna faktiskt sänks. Det riskerar alltså att bli ett subventionerat bidrag på flera miljarder kronor för Ica och andra matjättar.

Elskatten sänks, påstår ministern. Det stämmer, men den går tillbaka till samma nivå som innan den här regeringen tillträdde. Samtidigt ska den här regeringen tillåta elbolagen att höja sina elnätsavgifter, som många gånger är högre än kostnaden för själva elkonsumtionen. Under tiden ska Vattenfalls vd kunna fortsätta tjäna 1,5 miljoner kronor varje månad.

Att straffskatten för funktionsnedsatta avskaffats är jättebra. Det har vi i oppositionen påkallat många gånger, i många år. Men efter hur många jobbskatteavdrag som gynnar de allra rikaste sker detta? Det var det som var prioriteringen först, inte att avskaffa straffskatten för personer med funktionsnedsättningar. Hur många sådana jobbskatteavdrag behövde tillkomma för att man äntligen skulle komma på att man behövde avskaffa den här straffskatten?

En sak som ministern inte nämner men som slår hårt mot gruppen funktionsnedsatta är priserna på läkemedel. Den 1 juli – samma dag som Ulf Kristersson fick reda på att han hade fått lönehöjning – valde man att höja taket i högkostnadsskyddet för läkemedel. Det innebär att sjuka och funktionsnedsatta får betala mycket mer, flera tusen kronor mer, för läkemedel.

Här står vi och pratar om att personer med funktionsnedsättning är den fattigaste gruppen. De tillhör de fattigaste i Sverige. I högerregeringens och Sverigedemokraternas Sverige går människor med funktionsnedsättning back varje månad.

Med högerpolitiken går en person med intellektuell funktionsnedsättning back med minst 1 700 kronor varje månad eller drygt 20 000 kronor varje år, enligt FUB:s rapport Fångad i fattigdom. Mellanskillnaden betalas inte sällan av deras anhöriga, som i fallet med Ellen, den 47-åriga kvinnan i SVT-programmet Frågan är fri. Hon frågade statsminister Ulf Kristersson hur mycket han tjänade, varpå hon berättade att hon själv får drygt 12 000 kronor före skatt i sjuk- och aktivitetsersättning och därför behöver låna pengar av sin mamma för att få ekonomin att gå runt. Min fråga till ministern är: Ska vi verkligen ha det så här i Sverige 2026?