Herr talman! Jag börjar med att konstatera att regeringen nu sänker skatten och avskaffar skillnaden mellan inkomst och sjuk- och aktivitetsersättning. Vi halverar dessutom matmomsen. Vi sänker skatten på arbete i stort, och vi sänker också skatten på el. Vi har sedan tidigare kraftigt reducerat priserna på drivmedel. Det är stora kostnader som har grävt stora hål i hushållens fickor alldeles oavsett vilken situation man är i.

Men man kan konstatera att det ändå var inflationen som grävde de största hålen i hushållens fickor, och den kampen har vi nu vunnit. Vi hade en inflation på över 10 procent, och den har vi nu kämpat tillbaka till normala nivåer. Därefter har vi nu lanserat en budget för 2026, tidigare också för 2025, som är mycket expansiv – just för att få igång hjulen i Sverige, för att expansion ska råda och för att tillväxten ska kunna gödas. På så vis får också småföretagare betydligt bättre förutsättningar att anställa och också ha fler att kunna anställa.

Men jag är den första att skriva under på att vi i Sverige har varit väldigt dåliga på att bereda möjlighet för personer med funktionsnedsättning att komma i arbete – att se till den arbetsförmåga de faktiskt har – och att bereda plats för praktikanter och lärlingar och hitta möjligheter för människor att inte bara vara i sysselsättning utan dessutom få sin arbetsförmåga tillgodosedd så att de kan arbeta och få ett arbete som ger riktig inkomst. Detta har vi sett över hela landet under en längre tid.

Kommuner och regioner är ganska dåliga på detta medan små och medelstora företag ofta bereder väg in och skapar större förutsättningar för lönearbete än det offentliga gör. Här önskar jag en stor bättring från kommunernas sida just för att det finns stor potential och mycket arbetsförmåga att tillvarata i Sverige.

Detta skulle vara bra inte bara för individen själv utan även för samhället i stort. Att få ett arbete och kollegor, känna sig behövd och komma in i en yrkesgemenskap är otroligt viktiga sociala värden. Men det skulle också de facto göra att man stärker den enskildes ekonomi på ett helt annat sätt än vi har sett tidigare.

Det är just därför vi har gett de uppdrag som jag redogjorde för i mitt inledande svar till både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan – för att tillvarata arbetsförmågan men också se till att man kommer i arbete. För detta har vi också tillfört pengar under en längre tid för att detta inte bara ska vara något kortsiktigt utan något vi ska jobba med kontinuerligt framöver så att det håller i sig.

Alla dessa delar syftar till att ge personer med funktionsnedsättning betydligt bättre möjligheter till både jobb och utbildning och därmed till en starkare ekonomi för den enskilde själv. Men det handlar också om att vi ska tillgodogöra oss en betydligt större del av våra medborgares arbetsförmåga och på så vis stärka små företag men också stora arbetsplatser.