Herr talman! Den 1 januari höjdes riksdagsledamöternas löner med 2 900 kronor per månad; nu tjänar man 81 400 kronor. Samma dag höjdes även sjuk- och aktivitetsersättningen, men bara med 83 kronor. Nu tvingas personer med funktionsnedsättning att leva på 12 235 kronor i månaden, före skatt, med dagens priser och kostnader.

Ministern säger att människor med funktionsnedsättning ska känna sig trygga med Sveriges socialförsäkringssystem. Denna grupp döms alltså till ett liv i fattigdom och ofrihet bara för att man har en funktionsnedsättning. Hur är detta att leva i trygghet? Hur ska det gå att betala hyran, maten, elräkningen och vinterjackan? Hur ska man ha råd med hjälpmedel, färdtjänst och andra utgifter och kostnader när man får en höjning på bara 83 kronor från en redan låg nivå?

Samma regering som är högst ansvarig för att säkerställa att varenda människa här i landet har råd väljer att höja politikernas löner och att sänka sina egna och miljardärernas skatter. Varför prioriterar den här regeringen och Sverigedemokraterna bort rätten för personer med funktionsnedsättning att ha råd att leva, inte bara överleva?

Ministern säger också att det ska löna sig att arbeta. Det lönar sig inte att arbeta i daglig verksamhet, för personer med funktionsnedsättning får inte ens lön för det arbete de gör. Många arbetar gratis på en arbetsplats. Regeringen och Sverigedemokraterna ser på medan människor jobbar gratis när de har rätt till habiliteringsersättning.

För dem som ändå får ersättning för sitt arbete kan ersättningen ligga på 20 kronor för en hel arbetsdag, som den gör i Malmö, eller 15 kronor i timmen, som den gör i Huddinge. I dagens Sverige får personer med funktionsnedsättning inte betalt för det arbete de gör, eller så får de en mycket låg ersättning. Ersättningen skiljer sig också beroende på var i Sverige man bor.

Detta berör i dag över 40 000 personer som jobbar i daglig verksamhet. De tvättar åt äldreboenden, arbetar i kaféer, tillverkar produkter som säljs och skottar snö, flera timmar varje dag, en till fem dagar i veckan, men har inte rätt till en hederlig lön, semesterersättning eller a-kassa. Varför tillåter regeringen och Sverigedemokraterna att personer med funktionsnedsättning tvingas arbeta gratis? De får inte heller chansen att gå över till ordinarie arbetsmarknad eller utbilda sig, vilket också är tanken med daglig verksamhet enligt LSS.

Men låt oss inte heller, herr talman, glömma de över 500 000 arbetslösa i Sverige. Vi har den högsta arbetslösheten på 20 år. Många av de arbetslösa har en funktionsnedsättning, som exempelvis Maria Kullmar från Halmstad. Hon fick sin första anställning vid 39 års ålder. Hon har varit långtidsarbetslös och inte fått det stöd hon behövt av en sönderprivatiserad, nedskuren och otillgänglig arbetsförmedling. Äntligen har hon fått anställning som verksamhetsledare på ett kafé, tack vare det statliga lönebidraget. Men nu riskerar arbetsplatser som Marias att gå i konkurs och försvinna på grund av att regeringen inte höjer lönebidraget, som inte har höjts på fem år. Maria riskerar alltså att hamna i långtidsarbetslöshet igen, och småföretag går i konkurs. Det låter som en väldigt dålig arbetslinje, herr talman.

Min fråga är: Vill ministern nämna något om sjuk- och aktivitetsersättningens låga höjning och den ojämlika habiliteringsersättningen, och ämnar regeringen höja och indexera lönebidraget för att företag ska ha råd att anställa personer med funktionsnedsättning?