Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna för interpellationerna och frågorna och för den debatt och diskussion vi har haft här i dag. Det har varit bra att återigen få klargöra regeringens position och aktiva arbete med Finsamfrågorna. Det handlar om att få fler i arbete som i dag står mycket långt från arbetsmarknaden.

Det är väldigt viktigt att återfå sin arbetsförmåga och att komma i egen försörjning. Vi lämnar ingen därhän. Vi gömmer eller glömmer inte människor i statistiken. Vi gör det vi kan för att fler ska komma i arbete. Det är det hela vårt arbete den gångna mandatperioden har handlat om – att få fler i arbete, att fler ska komma i egen försörjning och att man ska komma bort från bidragsberoende och bort från försörjningsstöd i kommunerna. Inte minst den stora bidragsreform vi nu lanserar syftar till att få bukt med detta.

Fler barn ska se sina föräldrar komma i arbete, och därmed ska bördan av försörjningsstödet minska för kommunerna. Men det innebär också att kraven på kommunerna kommer att öka när det gäller inte minst aktivitetskravet, det vill säga att det finns fler sysselsättningar och aktiviteter och svenskundervisning och även fler praktik- och lärlingsplatser som kommer dem till del som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden och har levt på försörjningsstöd.

När det gäller Finsamfrågorna syftar det arbete vi har gjort den senaste tiden till att få igång en välfungerande verksamhet som kan stå sig över tid och där vi inte går miste om några pengar från ESF-fonderna. Vi ska se till att pengarna kommer dem till del som de faktiskt är till för. Det ska inte handla om stora överbyggnader, stora overheadkostnader eller administrativ personal utan om att se till att folk kommer i arbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.