Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag delar Eva Lindhs initiala beskrivning av hur viktiga samordningsförbunden är, vilken nytta de kan göra och vilka de är till för. Med det sagt kan jag inte helt och hållet dela den efterföljande beskrivningen av hur saker och ting föreligger.

Jag vill också passa på att upplysa både dem som lyssnar och vissa ledamöter om att ordningen i Sverige är den att det är riksdag och regering som stiftar lagar som våra myndigheter sedan tolkar. Det är därför helt i sin ordning att de lagar och regler som vi har de facto tolkas. Gillar man inte utfallet av det kan man välja att sätta igång lagstiftningsprocessen och stifta en ny lag, men i det avseendet vill jag bara konstatera att vill man ha en snabb förändring är det inte vägen att gå. Om man inte vill gå miste om de så kallade ESF-pengarna och de pengar som ligger i strukturfonderna just för den här perioden och ansökningsprocessen gäller det att hitta nya vägar framåt, och det är precis det som vi har försökt att göra från regeringens sida.

Som vi har sett tidigare är samordningsförbunden, som utgörs av kommuner, regioner, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, betydelsefulla för att genomföra de samordnade rehabiliteringsinsatserna och stödja människor i att kunna uppnå arbetsförmåga och egen försörjning. Genom att parterna stöds genom beredningsstrukturen i samordningsförbunden att identifiera och starta gemensamma projekt, ibland med hjälp av ESF-medel, finns nu goda förutsättningar att använda hela den potential som finns runt om i hela landet men också förutsättningar för att möjliggöra extern finansiering i form av ESF-medel för samordnade rehabiliteringsinsatser.

Regeringen har skyndsamt och med kraft gjort detta möjligt för att uppnå det som interpellanterna efterlyser i sina interpellationer och frågor. Försäkringskassan ska nu, om ingen annan part har möjlighet att ta på sig ansvaret att vara projektägare för ett viktigt ESF-projekt, ta på sig ansvaret för just detta. Därmed finns nu en bottenplatta och en garant för att projektet alltid ska kunna bli av. Jag vill även understryka att detta inte hindrar någon av dagens samverkande parter att, precis som det alltid har varit möjligt, starta och driva projekt själva eller tillsammans i egen regi, med eller utan Försäkringskassan.

Herr talman! Bollen ligger nu precis där den ska vara, det vill säga helt i parternas händer. Identifierar de bra, gemensamma projekt kan de nu, som jag sa, antingen starta och driva dem själva gemensamt eller inom ramen för Försäkringskassans försorg, i enlighet med det utrymme som regeringen nu har skapat åt dem.