Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag återkommer till det.

Förtroendet för den svenska regeringen är i och med det som har uppdagats allvarligt skadat. Under det senaste året har vi sett en rad avslöjanden om statsråds och statssekreterares aktieaffärer, som på ett djupt oroande sätt undergräver tilliten till regeringsmakten och till den förvaltningskultur som länge kännetecknat Sverige, en kultur byggd på öppenhet, opartiskhet och ansvar.

Regeringen fattar beslut som påverkar marknader, företag och enskilda människors ekonomi. Därför finns tydliga regler för att förebygga jäv och intressekonflikter, krav på redovisning av aktieinnehav, krav på att anmäla jäv och krav på att avstå från beslut som kan gynna egna ekonomiska intressen. Det är inte formaliteter utan fundament för demokratin.

Trots detta har vi nu sett ett mönster av regelöverträdelse och bristande omdöme på högsta nivå. Det handlar inte om enstaka misstag. Det handlar om upprepade fall där statsråd och statssekreterare har köpt aktier i bolag som direkt eller indirekt påverkas av deras egna beslut, ibland samma dag som besluten fattas och ibland utan att innehaven ens anmäls.

Statsminister Ulf Kristersson lovade vid sitt tillträde att alltid sätta sak före särintresse. De avslöjanden som har kommit visar dessvärre motsatsen. Än mer allvarligt är statsministerns ovilja att själv ta ansvar i debatten.

När jag tidigare har ställt interpellationer i den här frågan har statsministern valt att inte svara. I stället har Niklas Wykman svarat och skickats fram. Men frågan handlar inte om teknikaliteter i ett regelverk. Den handlar om statsministerns ledarskap och hans ansvar för regeringen och för den kultur som präglar Regeringskansliet.

Det är statsministern som utser sina statsråd. Det är statsministern som ytterst ansvarar för deras omdöme. Det är statsministern som ska stå till svars när förtroendet för regeringen skadas. Det var därför jag begärde den här debatten med statsministern. Därför är det djupt problematiskt att han återigen inte är här. Tystnaden är inte neutral. Den signalerar svagt ledarskap i en tid när Sverige behöver motsatsen.

Jag riktar ingen personlig kritik mot det statsråd som nu står här i kammaren. Men låt oss vara tydliga: statsrådet är inte statsminister. Statsrådet bär inte det yttersta ansvaret för regeringen och dess förvaltningskultur. Ändå är det finansmarknadsminister Wykman som förväntas svara på frågor om statsministerns förtroende för sina statsråd och statssekreterare. Det är faktiskt anmärkningsvärt.

Jag vill ändå tacka för en del av det som finansmarknadsminister Wykman sa här i sitt svar, det vill säga att man nu har sett över det som jag har frågat om. Jag hoppas ändå att det här ska räta upp saker och ting, att det ska bli tydligare och att inte felaktigheter ska ske i framtiden.